En skola för Foom

Idag har det varit en stor dag för Foom och hans mamm. Foom är en 4-årig cp-skadad kille som bor med sin mamma i Klong Toeys slumområde. Hans pappa jobbar i en annan provins och kommer inte hem så ofta. Foom och hans mamma brukar komma till stickcafeet varje torsdag så på så sätt har jag lärt känna dem lite. Foom är en väldigt smart kille som gillar att prata och lära sig nya saker. Familjen har hittills inte vetat om att det finns skolor som passar barn med handikapp...och även om det veta så har de inte möjlighet att betala för skolgång och träning själva......jag fick blodad tand, när jag samlade in pengar till huset åt Fon och Wasana. Så nu tror jag att det ska gå lika bra att hjälpa denna lille kille.


mamma Oi, blev så förtjust i skolan så hon frågade om hon på
något sätt kunde få jobba av en del av avgiften. I början kommer
hon att vara där så hon får lära sig att träna Foom i hemmet också.
Vi bestämde att han ska få börja 3 dagar i veckan....med start redan
på onsdag!



Foom testas av sjukgymnasten.... hon tror att han med träning
kommer att bli mycket bättre och kanske till och med kan lära
sig gå.



Foom lyckades charma in sig hos både barn och personal, han är en härlig liten kille.
En liten tjej ville spela trumma tillsammans med honom.


Dörren till pool området var stängd, så vi tittade genom nätstaketet
men Foom nöjde sig inte med det......
- öppna dörren, sa han. Sen ville han förstås plaska lite också, både han och
sjukgymnasten var ganska blöta innan han var nöjd.

SVEN....vilken Sven?

I SVEN en tidning för och om svenskar utomlands....kan du läsa om
mig, och husbygget till Fon och Wasana. Bara klicka
på bilden av tidningen lite längre ner till vänster här på bloggen.

En ugn.....

Nu har jag fått tag på en spis med elektrisk ugn...och inte gas, som annars är vanligt här.

Anna min bakande väninna behövde inte denna spis längre. Snabbt erbjöd jag mig

att köpa den av henne.....för sponsorpengar som kommit in. I onsdags levererades spisen till Baan Chivit Mai. Tanken är nu att några av de som jobbar där ska få lära sig att baka lite enklare kakor, bröd och bullar som vi till att börja med kan sälja på våra stickcafe träffar.

Både Henrik och Kia har lovat att ställa upp som bagare för att lära upp de
som vill.... intresset är redan stort. Det ska bli spännande att se om
det så småningom kommer att finnas ett litet bageri med svenska bullar nere i
slumkvarteren.

Lyckad kväll om Tibet

Vi oroade oss i onödan Ld och jag.....maten och vinet räckte och alla förstod precis vad Ld berättad. En härlig samling tjejer....inte bara sweor, utan en del andra också.

S dök upp tidigt och hjälpte mig att få ordning på uppkopplingen till tvn....jag har lärt mig att be om hjälp istället för att slå min panna blodig som jag så ofta gör när det kommer till teknikens värld.



Hela skaran bänkade för att se våra foton och höra vår berättelse.
Ld hade fullt upp att svara på alla frågor som vi var nyfikan att få svar på.

En dagsetapp, 9 timmars vandring på 5000 meters höjd i ett landskap som nästan är overkligt vacket.

Jag, Rc, Ld på besök hos en familj i Laden.....denna by har fått sol-panel till alla
husen genom min vän R.C här i Bangkok...hon har en liten resebyrå
där hon erbjuder resor där man får möjlighet att se platser som inte
många turister annars besöker. Samtidigt bidrar man till olika projekt i landet man besöker.

Kolla in Asianinsights

dessa 2 foton har r.c tagit.....de andra är mina



Vi övernattade i huset som denna glada kille bor i...trampat jordgolv, britsar utmed väggarna
och en vedspis mitt i rummet....en oförglömlig upplevelse



denna äldre kvinna och jag delade en termos jak te på en bakgata i Lhasa.
Vi satt där i nästan 2 timmar och hon rabblade sina böner samtidigt som hon flyttade
en kula på radbandet för varje bön.



Pilgrimmer i Jonkan templet......ljusmassan är jak smör

förberedelser inför kvällen

Jag och Ld har bjudit in ett gäng sweor på en Tibet afton. Inte trodde jag att intresset kunde bli så här stort....nu är det 16 personer som sagt att dom kommer.

Vi tänker visa bilder både från min resa till Lhasa och från Amdo provinsen som Ld kommer ifrån och som jag tidigare också besökt. Ld oroar sig för att gästerna inte ska förstå hennes engelska och jag oroar mig för att smörgåstårtan inte ska räcka ; )

På 5 200 meters höjd ligger Laden, väldens högst belägna

bosättning, 7 familjer bor där permanent. Denna gästvänliga

kvinna kom och mötte oss med en kanna jakte när hon hört att

vi var på väg.

reflexologi kurs

Ld, min tibetanska inneboende har fullt upp. Hon vill hinna med så mycket

på dessa 4 veckor som hon ska vara här i Bangkok. Igår började hon en kurs i reflexologi

hos Doctor Feet....så ikväll har jag fått känna på hennes starka nypor.

Ld hade faktiskt aldrig hört talas om denna form av fotmassage innan hon kom hit för en vecka sedan. Men hon blev "biten" direkt....även om hon ser lite obekväm ut på fotot. Nu får hon chansen att både lära sig denna teknik samtidigt som hon får praktisera engelska....perfect.

Förhoppningsvis hinner hon med att lära sig lite thaimassage också innan det är dax för henne att åka hem igen.

på skol-titt i Bangkok

Idag har jag och Kicki varit runt och tittat på 2 olika skolor för barn med särskilda behov.
Vi vill hitta en skola som passar för Foom, den lille handikappade pojken som jag tidigare skrivit om. Han som fick en sittkärra från Sverige innan jul.
Han kan prata men varken sitta eller gå ännu. Läkarna har sagt att han nog kan lära sig om han får bra träning.



Vi var först på en skola där barn och ungdomar med i stort sett alla handikapp kan gå.
både Kicki och jag blev imponerade av hur bra de
tog hand om sina elever. Här tror vi att Foom skulle må bra av att få gå så nu ska vi ta
med mor och son på studiebesök dit och hoppas på att de också är possitiva.....

Den andra skolan vi besökte låg nere vi Klong Toey i närheten av slumområdet. Men där tog de bara in mentalt handikappade barn. Så det är inte aktuell iallafall inte den här gången.

Vilse på Chatuchak

Efter 8 år i Bangkok och otaliga besök på denna enorma helgmarknad.
Men varje gång jag är där så lyckas jag att "villa bort" mig totalt.....jag hittar till 2 ställen, ett där dom säljer fotbolls-dressar och till kyckling och papaya-sallads-stället. Det är lika irriterande varje gång att inte hitta dit man vill. Men i slutändan jag brukar ändå vara ganska nöjd när jag åker därifrån med mina påsar.



dagens inköp.....en ska bli en present och den bruna ska jag ha själv.
tänkte använda den nästa stickcafe...för jag tror att några av kvinnorna
kan vara intresserade av mönstret. "Två flugor i en smäll"



Vilse...vad gör det när det är lika trevligt överallt.



Jag är svag för allt tovat...köpte inget - tittade bara idag.

Hårsnoddar-också tovade

Miljötänk.... kokosglass i eget fodral. Väldigt smart och gott!!

En tröst är ju att man aldrig behöver vara hungrig på Chatuchak....

mat för alla smaker....själv älskar jag att pröva det mesta och det syns.

Kan inte riktigt förstå dem som är livrädda för att äta ute på gator och

marknader det är ju halva nöjet av att vara i Thailand. Fast friterat är

inte riktigt min favorit från det thailänska köket

....det ska väl vara några strips som nattamat i så fall ;)

På kantstötta fat serveras den godaste Som Tam och grillad kyckling

som jag känner till. Denna enkla resturang är proppfull av folk men

det är värt besväret att vänta. Den ligger i närheten av MRT stationen

på section 26..... och dit hittar jag alltid.

mera från stick-cafeet

Vårt Stick café i slummen har verkligen blivit populärt, både bland hit-resta turister, bofasta svenskar och människorna som lever i slumområdet. Det är nu 8 veckor sedan vi startade och vi blir fler och fler hela tiden. Jag tror att alla håller med om att det är
en trivsam oas...där thailändare möter svenskar, fattiga möter rika, handikappade möter friska....man måste absolut inte kunna spåket för att förstå varandra. Igår var vi säkert 30 personer som alla kände att vi både fick möjlighet att ge av oss själva men att vi också fick så mycket tillbaka. (Kolla in Henriks och Kickis blogg om ni vill se fler bilder och läsa lite skyt om mig ;) men glöm inte att jag är inte ensam att hjälpa, det är Kia som gör grovjobbet numera)Jag tänker på hur den autistiska lilla tjejen som Kia försökt lära att sticka ända sedan vi startade cafet....igår var det den tjejen som visade Kia hur man använder träramen om man vill göra en halsduk. (se inlägget förra veckan)



Lyckan är stor när Toi lyckas att både hantera virknål, träram
och samtigt hålla upp huvudet så jag kan fota.




Brända Bullar....det ska mitt cafe heta om jag någon gång skulle få för mig att öppnar eget. Igår kände jag att det kanske var min tur, att bjuda på hembakat i slummen......allt gick som smort fram till att jag skjutsade in 1:a plåten i ugnen.....satte mig och åt frukost med Ld tills det började osa bränt....2:a plåten klarade jag.....3:dje hamnade jag på internet så den blev också bränd...fn
En gång i tiden var jag bra på att baka.....men det var länge sedan.



För några dagar sedan när S och jag bodde på Marlee gardens jag träffade en ung tjej Winnie i Nai Harn nedaför Puket. Hennes föräldrar driver Trädgård, ett svenskt cafe sen 4 år tillbaka....och där kan de baka bullar....mmm. Varje dag luktar det nybakade, obrända bullar där. Funderar på om kanske man kan lura hit henne att hjälpa till med bakningen till vårat stickcafe. Mina bullar gick faktiskt också åt...Ploy 2 är en smart tjej hon sålde de brända bullarna ....som bullar med cholklad och de obrända som vanliga kanelbullar!!!

Idag var det rena rama julafton...när Therese och Lisa kom från Sverige med ost och saltlakrits till Stefan, tidningen M till mig 50+are och en knökafull resväska med garn och stickor till vårt Stickcafe. Sonja och hennes mor kom med en påse härliga, flossiga garner som de unga tjejerna slängde sig över, men först måste de tänka ut vad de vill använda dem till. Inte nog med det, Therese hade även kånkat med sig en sittvagn, som v förmedlades till en lycklig mamma, vars gamla vagn rasade samman för några veckor sedan.

Lite pinsamt...

Nu ber jag om hjälp på detta sätt....kan någon berätta hur jag ska ta bort mig själv som följare...av min egen blogg? Fråga inte hur jag lyckades hamna där....det bara blev så!!!