det känns nästan lite overkligt att komma till ett stort, rejält och nästan färdigt HUS, när man numera ska hälsa på Wasana. Idag var min väninna Pernilla och hennes 9 årige son Casper med och tittade på bygget. Ingen av dem har tidigare varit i dessa kvarter så det var mycket att se. En sak är säker...."Casper, ska ge ALLA sina pengar till fattiga när han dör" det sa han, så fort vi kom in i slumområdet. Han har säkert mycket att berätta när han kommer hem till Sverige och skolan nästa vecka.
Murningsarbete är hon heller inte främmande för Fru Snickare. Nu är taket på, så nu blir det inte så mycket avbrott för regn. Läste att det regnat 220 mm under förra helgen!!! och mer blir det...
Det är faktiskt bara 15 dagar sedan man började gjuta, så jag tycker vi ska vara nöjda med vad som hittills har hänt på bygget. Idag var t o m första innerväggen uppe....på fredag ska Wasana och jag iväg och köpa klinkersplattor till golven...känns som det inte är så mycket kvar nu.
Gu va fint det blir, jag har ju missat bloggen ett tag nu eftersom jag varit i Indien. Men nu ska jag följa era äventyr igen.
SvaraRaderaIndien var helt fantastiskt, det går inte att beskriva alla olikheter, lukter, smaker etc...
Kramar från mig och Chali