mera från stick-cafeet

Vårt Stick café i slummen har verkligen blivit populärt, både bland hit-resta turister, bofasta svenskar och människorna som lever i slumområdet. Det är nu 8 veckor sedan vi startade och vi blir fler och fler hela tiden. Jag tror att alla håller med om att det är
en trivsam oas...där thailändare möter svenskar, fattiga möter rika, handikappade möter friska....man måste absolut inte kunna spåket för att förstå varandra. Igår var vi säkert 30 personer som alla kände att vi både fick möjlighet att ge av oss själva men att vi också fick så mycket tillbaka. (Kolla in Henriks och Kickis blogg om ni vill se fler bilder och läsa lite skyt om mig ;) men glöm inte att jag är inte ensam att hjälpa, det är Kia som gör grovjobbet numera)Jag tänker på hur den autistiska lilla tjejen som Kia försökt lära att sticka ända sedan vi startade cafet....igår var det den tjejen som visade Kia hur man använder träramen om man vill göra en halsduk. (se inlägget förra veckan)



Lyckan är stor när Toi lyckas att både hantera virknål, träram
och samtigt hålla upp huvudet så jag kan fota.




Brända Bullar....det ska mitt cafe heta om jag någon gång skulle få för mig att öppnar eget. Igår kände jag att det kanske var min tur, att bjuda på hembakat i slummen......allt gick som smort fram till att jag skjutsade in 1:a plåten i ugnen.....satte mig och åt frukost med Ld tills det började osa bränt....2:a plåten klarade jag.....3:dje hamnade jag på internet så den blev också bränd...fn
En gång i tiden var jag bra på att baka.....men det var länge sedan.



För några dagar sedan när S och jag bodde på Marlee gardens jag träffade en ung tjej Winnie i Nai Harn nedaför Puket. Hennes föräldrar driver Trädgård, ett svenskt cafe sen 4 år tillbaka....och där kan de baka bullar....mmm. Varje dag luktar det nybakade, obrända bullar där. Funderar på om kanske man kan lura hit henne att hjälpa till med bakningen till vårat stickcafe. Mina bullar gick faktiskt också åt...Ploy 2 är en smart tjej hon sålde de brända bullarna ....som bullar med cholklad och de obrända som vanliga kanelbullar!!!

Idag var det rena rama julafton...när Therese och Lisa kom från Sverige med ost och saltlakrits till Stefan, tidningen M till mig 50+are och en knökafull resväska med garn och stickor till vårt Stickcafe. Sonja och hennes mor kom med en påse härliga, flossiga garner som de unga tjejerna slängde sig över, men först måste de tänka ut vad de vill använda dem till. Inte nog med det, Therese hade även kånkat med sig en sittvagn, som v förmedlades till en lycklig mamma, vars gamla vagn rasade samman för några veckor sedan.