Stickningen får konkurens

När ni läser detta så förstår ni kanske varför jag hellre kör egna projekt än ingår i en organisation. Tiden från tanke till handlig kan gå otroligt snabbt när det gäller mig.....och så funkar det oftast
inte i en organisation, då det är många som ska vara med och tycka. Och innan det är klart
att köra igång.... så är jag redan inne på nästa lilla projekt!!



I lördags hade jag besök av 2 vänner från Sverige, de ville gärna se
Fon och Wasanas nya hus nere i slummen. Så på väg dit i de trånga,
smala gångarna såg jag en kvinna sitta i en dörröppning och greja
med en liten träram......



Precis en sån ram som en god vän skänkte ett mig ett antal nyligen.
När han besökte stickcafeet så märkte han att det är inte alla som
kan lära sig att hantera 2 stickor....så han tyckte vi skulle prova detta
handarbetet.....
jag hade inte en aning om hur det funkade och inte han heller.......
Så där som sänd från ovan, satt HON....denna vackra kvinna, som jag
frågade "vill du bli slöjdlärare" på vårt stickcafe???



Klart hon ville......och varenda träram var snabbt upptagen och halsdukar
började växa fram i en rasande fart. Stickningen får nog ses som utkonkurerad
åtminstone tills vintern är över. Är det någon som vill köpa så hör av er,
pris 250 baht eller 50 svkr



Fooms mamma har övergått till virkning...enklare när hon så gott
som alltid har sonen i knät.....idag var han dessutom lite febrig.




det är inga små grytlappar hon virkar.......filtar till sonen och överdrag till
möbler. Hon sprang hem och hämtade för att visa oss sina alster.




Trägen vinner....synd att inte Kia kan sitta där varje dag och öva med Oi.
Några maskor går bra och vissa gånger t o m ett helt varv men sen......helt
borta....jag känner igen mig själv från slöjdlektionerna...så fort jag var mer
än en meter från lärarinnan så hade jag glömt hur man gjorde!!!