Viktigt...för vem då?

Idag har jag ännu en gång fått bekräftat att tider och löften är inte så viktigt för en del. Jag stressade som en galning och insåg att jag skulle bli ca 15 min sen till ett möte klockan 11.

När jag insåg det så skickade jag först sms och efter en stund ringde jag upp för att ursäkta mig och att jag skulle vara där om 5 minuter. Kvinnan som själv hade bestämt både datum och tid för detta möte svarade.....jag kan inte, jag kommer efter 3!! Men att slå en signal och tala om det det då...eller är det för mycket begärt? Är det typiskt svenskt eller typiskt meddelålders att hålla vad man lovar???

När ilskan hade lagt sig lite och jag ändå befann mig i närheten av flygplatsen så passade jag på att titta förbi där....men bara för att lämna lite barn-böcker svenska tidningar. Det betydligt glesare med campande idag alla fall mitt på dagen. Det hade gått extrainsatt flyg till London och Frankfurt, som en del svenskar kommit med på. Men nya svenskar hade dykt upp efter att ha upptäckt att man MÅSTE vara på flygplatsen HELA tiden om man ska lyckas komma med på såna flighter. Att bara stå på väntelista verkar inte som att det räknas.

På själva logementet kan det inte finnas mycket att klaga på.....eller vad sägs om 3 gratis mål mat om dagen, thaimassage, sjukvårdsmottagning, en lång radda med datorer och bra madrasser att sova på.....men det är kanske en klen tröst efter några dagar. Undrar hur man har det på andra flygplatser för det kan ju inte bara vara här det sitter folk och väntar på att få åka hem.

När jag ändå var ute och flängde så passade jag på att åka till skolan för handikappade som den lille killen från slummen går i....nu har föreståndaren kommit tillbaka efter nästan 2 mån....det känns bra för hon är den som vi träffade från början och hon vet Fooms historia. Jag måste erkänna att jag blev snopen och besviken när jag fick veta att Foom fortfarande inte är tillbaka. Visserligen har det varit Songkran ledigt men tog ju slut för en vecka sedan. Nu behövs ett möte med alla inblandade för att ta reda på hur stora ambitioner mamman har att ta Foom till skolan. Vad är det som gör att han inte kommer dit? hans sjukdom? pengar till transport? eller att mamman behövs hemma? Nästa måndag ska vi träffas för att bl a reda ut detta.