Eftersom ingen brytt sig om Mä ta kian under den tid jag har varit Sverige. Så fick hon storstädat ....allt från att klänningarna vädrades till ny röd dricka sattes fram och rökelser tändes.
Nu ser jag fram emot att komma igång med aktiviteter i lokalen så snart som möjligt igen.
I måndags ringde Moew och berättade att Fooms farmor, bara 47 år, hade dött....helt oväntat vad jag förstod. Hon har varit den stora tryggheten i familjen, haft den sörsta inkomsten sett till så Foom och hans mamma fått bo kvar fast föräldrarna numera räknas som skilda. läs här Igår på väg till BCM träffade jag Fooms farfar som erbjöd Mc taxi.... vi pratade lite om vad som hänt och hur ledsna alla är. I morgon är det en vecka sedan det hände och de skulle till templet igen. Lille Foom jag undrar hur han mår?
Sen lunchade jag med bästa Cilla.....och det blev mycket prat om förluster, kära som alltid finns i ens tankar även om det är längesedan de dog....det skönt att få prata och känna att det är ok att tårarna rinner.
mina tårar rinner sakta nerför kinderna när jag läser...stackars lille Foom.
SvaraRaderaHåller med om att det är skönt att få gråta ur sig emellanåt, det behövs...saknaden blir stoor ibland-(
kramar...
Tänker också mycket på Foom och på hans mamma. Inte bara på sorgen. Hoppas, hoppas att de nu kan bo kvar...
SvaraRadera