Jag...en galen utlänning

det finns saker som jag ALDRIG kommer att förstå så länge jag bor här i Thailand.... det jag nu senast kommit i kontakt med är thailändares ovilja att ingripa när någon far illa...det gäller både djur och människor. Nu har jag sett denna stackars hund i flera år....aldrig ett enda hår på sin skabbiga kropp....i början var jag upprörd och försökte få folk i slummen att ta honom till vetrinär...det lyckades aldrig...och till slut gjorde jag som alla de andra...slutade också att bry mig.

Men för några veckor sedan fick jag se hunden igen, då var hans ena bakben bortslitet och det hängde bara köttslamsor kvar. Den dagen satt jag i en taxi och intalade mig själv att jag måste "sett i syne", men tyvärr var det sant. Nästa gång jag mötte gången  hunden var  i de trånga gränderna och han blev ivägshasad var han än hoppade fram på sina 3 ben....då blev jag tokig, jag fattar inte hur många ord på thai som hoppade ur min mun... "Buddister trodde jag var varmhjärtade, som bryr sig om människor och djur...ni är väl buddister, kallar ni detta godhjärtat?? Om ni har ett gott hjärta , så hjälp den stackars hunden". Oj, vad jag gick på och när jag gick därifrån hörde jag grannarna prata om mig.....  "falang mohoo"(vansinnig utlänning)kan man nog översätta det med.
Efter det har jag pratat med Moew och bett henne kontakta någon organisation som jobbar med streetdogs.....men hon var inte heller så förstående. Det kanske är så....att alla och allt ska leva till tills de självdör....vem är jag att döma??