onsdag 10 oktober 2012

Jag...en galen utlänning

det finns saker som jag ALDRIG kommer att förstå så länge jag bor här i Thailand.... det jag nu senast kommit i kontakt med är thailändares ovilja att ingripa när någon far illa...det gäller både djur och människor. Nu har jag sett denna stackars hund i flera år....aldrig ett enda hår på sin skabbiga kropp....i början var jag upprörd och försökte få folk i slummen att ta honom till vetrinär...det lyckades aldrig...och till slut gjorde jag som alla de andra...slutade också att bry mig.


















Men för några veckor sedan fick jag se hunden igen, då var hans ena bakben bortslitet och det hängde bara köttslamsor kvar. Den dagen satt jag i en taxi och intalade mig själv att jag måste "sett i syne", men tyvärr var det sant. Nästa gång jag mötte gången  hunden var  i de trånga gränderna och han blev ivägshasad var han än hoppade fram på sina 3 ben....då blev jag tokig, jag fattar inte hur många ord på thai som hoppade ur min mun... "Buddister trodde jag var varmhjärtade, som bryr sig om människor och djur...ni är väl buddister, kallar ni detta godhjärtat?? Om ni har ett gott hjärta , så hjälp den stackars hunden". Oj, vad jag gick på och när jag gick därifrån hörde jag grannarna prata om mig.....  "falang mohoo"(vansinnig utlänning)kan man nog översätta det med.
Efter det har jag pratat med Moew och bett henne kontakta någon organisation som jobbar med streetdogs.....men hon var inte heller så förstående. Det kanske är så....att alla och allt ska leva till tills de självdör....vem är jag att döma??

8 kommentarer:

  1. Jag förstår din frustration till 110% och det är tamejfan skandal. Inte längesedan jag var upprörd över den stackars mannen som låg på Rama IV smutsig och orörlig med ris över hela sig i nästan en vecka, blir tokig!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. jag tänkte på dig och din frustration över att han ingen hjälp fick, när jag skrev detta. det är djungelns lag som gäller och det har vi svårt att acceptera

      Annika

      Radera
  2. Vad jag känner igen din frustration. Jag blev arg på en lankes en gång,som bar sig illa åt mot sin hund på stranden.Det slutade med att han illvrålade på engelska åt mig, att detta var hans land och jag skulle minsann inte som turist komma och lägga mig i. Jag kunde åka hem. Funderar på vad övriga turister på stranden tänkte. Jag är en person som lägger mig i (inte bara när de gäller djur) och det har man fått ta mycket verbalt stryk för. Minns vad en numera avliden kär och likasinnad arbetskamrat sa "Vi är sådana du och jag Gudrun, men vi sover gott om nätterna". /Gudrun

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var fina ord från din kamrat, så sant!!

      Radera
    2. Ja det är jobbigt att vilja göra något men sen inse att jag kan inte sätta gränser på vad som är ok och inte....får väl börja i mitt hemland om jag ska förändra något, för ser man den behandling som kycklingar får så har vi ju en del att sopa undan själva....

      Radera
    3. Håller med dig Lian...och det stämmer det hon säger.

      Radera
  3. Svar
    1. Igår orkade han inte ens hoppa över gatan så han satt och vilade mitt i trafiken....han lever nog inte så många dagar till.

      Radera