Nästan som systrar....

är smålänska Marie och Wasana, de har känt till varandra i många år nu, och detta var andra gången de möttes live. Marie el Mali...som alla thailändare uttalar namnet, har sponsrat wasana och Fon ända sedan jag första gången berättade om Fon och hennes handikapp. Här kan ni läsa om tidigare möten.

Wasana hade väntat länge på att vi skulle dyka upp...och det gick inte att ta miste på att det var glädjetårar som rann utför kinderna när hon äntligen fick krama sin Mali igen.
Jag hade berättat att Marie hade med sig båda en stor del av sin familj och Wasana ville absolut att vi skulle komma hem till henne hela gänget. Amanda, som har ungefär samma handikapp som Fon och är lika gammal, fick inte vara med denna gången heller. Thailand är inte speciellt handikappvänligt varken för de som bor här eller för turister. Men Marie hade med sig foton så Wasana och Fon fick ändå se henne.



Bilderna:
Wasana är överlycklig när "sverigesyrran" dök upp.
Hela gänget samtalar ute på trappan....som vanligt när det är besök på gång så visar Fon att hon vill komma upp och umgås.
Marie....denna lilla familjens skyddsängel, jag tror att Fon också vet det.
Lian(Maries barnbarn) hade många frågor när vi knallade fram genom de trånga gränderna....på ett ställe stannade vi och pratade med en en grupp barn i hans ålder....olika världar vi lever i.

Innan vi lämnade Wasana....hade Marie med sig en penga-gåva från sin mor Gun-Britt och hennes väninnor i syjuntan hade skickat med....Marie bad henne att använda åtminstone en liten del till sig själv...kanske en skön massage för sin ömma rygg :) Läs Maries inlägg på kommetarer här nedanför:::