ett år sedan

Förra året vid denna tiden hade jag besök av Ld, en tibetaskt tjej som jag lärt känna ett år tidigare.

Hon tog vara på varenda minut av sin vistelse här i Bangkok. Knöt många vänskapsband och
lärde sig massor, tyckte hon. Ld var lite deppig när hon skulle resa tillbaka till Kina igen, tyckte livet här var så mycket mer intressant och utvecklande. I Kina och även Tibet är det svårt för henne att få jobba med det hon är utbildad för, nämligen läkare i tibetask medicin.

Hon åkte i alla fall hem och fortsatte att undervisa på samma skola som tidigare. I somras när skolan var stängd några månader åkte hon till sin hemby och startade sin egen ambulerande praktik. Innan dess hade hon samlat örter och andra ingredienser till alla mediciner hon behövde. Men för att kunna tillreda många av medicinerna behöver hon också köpa en hel del ingredienser.

Johan, min son har sponsrat en del olika projekt i Tibet sedan flera år tillbaka, bland annat i Ld hemtrakter. Det började med en lågstadieskola, sen kursavgifter till unga fattiga medicinstuderande och nu senast Lds arbete bland de sjuka.

Det betyder otroligt mycket för de fattiga tibetanerna att ld nu fått chansen att hjälpa dem. Ld berättar stolt om hur hon många patienter hon hjälpt. En del som varit sjuka under många år men inte haft möjlighet och råd att söka hjälp tidigare. Ld undersöker, behandlar och ger mediciner....gratis till de som inte kan betala. Många av dom som fått hjälp och mediciner har svårt att förstå att det finns utlänningar som inte ens vet vilka de är och ändå vill hjälpa dem. I framtiden hoppas både Lh och vi att hon ska kunna öppna sig en egen praktik och inte bara jobba med detta när hon har ledigt från att undervisa elever i tibetansk medicin.

Nu när vi mailar eller pratar via skype är Ld väldigt uppåt och glad. Glad för att hon kan använda sina kunskaper för att hjälpa sitt eget folk. Så fort hon har möjlighet samlar hon örter och gör egna mediciner.....sist berättade hon att hon och en student varit djupt nere in en grotta för att hitta mineraler som hon sedan gjort mediciner av. Varje gång frågar hon om jag har några krämpor som hon ska skicka medicin för.....men tack och lov känner jag ganska så pigg.

Visst vill hon gärna tillbaka till Bangkok igen, men bara för att lära sig ännu mer som hon sen kan använda hemma i Tibet.

Alla bilderna är Ld:s egna.