Nya widgets....

Widgets kallas de där rutorna i marginalerna.....
Vet inte om ni lagt märke till att jag har länkat till en ny blogg.....Resa i Asien/Cattis liv i Bangkok.
I alla fall så är det Cattis som varit bussig och hjälpt mig att snygga till här på 50+ i Bangkok.  När jag får hjälp av detta slag....då är det många frågetecken som ska rätas ut. Tack och lov har Cattis ett tålamod av guld....mycket hann vi fixa till, men långt ifrån allt....men det kommer
nu ska jag bara ta tag i att överföra en del från gamla datorn till denna nya och samtidigt se till att det aldrig, aldrig kommer ens  i närheten av den "röra" som rådde bland foton och andra mappar.

Som ni ser ligger nu Angas 1:or lättåtkomligt, ifall någon skulle vilja boka in sig,  det kan ju finnas de som fördrar att bo en bit bort från de största turiststråken. Väldigt smidigt att ta sig både in till centrala delar av Bangkok och till flygplatsen. Tyvärr strejkar kalendrarna så jag kan inte få dit bokningarna och inte heller ta bort kalenderna eftersom inloggningen inte vill ta emot mina uppgifter.....men lgh A är bokad resten av året.....lgh B är ledig så när som på några veckor.

Sen lyckades Cattis få in filmen om Hang on Hangers i större fomat än vad jag haft tidigar, så den nu är enkare att hitta. Många som skriver till mig och berättar att de följt min blogg och projekten ett tag har oftast inte hittat filmen...men nu går den väl knappast att missa?

Det 5 år gamla fotot.....är väl också dax att byta ut, det ska bli inom kort.

Städdag i slummen

I lördags fick jag mail från en svenska som är i Bangkok för tillfället, hon hade hittat min blogg och var intresserad av att veta mer om mina projekt i slummen. Så vi åkte dit en sväng i går förmidag. Efter ett besök i lokalen och lite info om galgprojektet, tänkte jag att vi skulle gå och se om lille Foom var hemma. Eftersom han går i skolan på vardagar så är det ganska sällan jag träffar honom. Det gjorde vi inte igår heller för han var med sin farfar i templet för att hedra hans farmor som dog för två veckor sedan. Oi, mamman var hemma så vi fick en pratstund med henne....hon säger att Foom utvecklats mycket den sista tiden, både när det gäller talet och rent fysiskt. Jag lovade att besöka honom på skolan någon dag.

Vi kom mitt i stora städdagen.....överallt städades det. Att det är vatten i denna lilla pöl brukar man vanligtvis inte märka för den är alltid täckt av skräp, frigolitaskar och annan skit som flyter omkring.

volontärer från någon organisation höll i städandet men sen var många av de boende också involverade....ute på gatan lastades sopbil efter sopbil med oräkneliga sopsäckar.

Även de yngsta drog sitt strå till stacken......och när de lämnat av sina tomflaskor så fick de belöning i form av snacks och dricka.

Se vem som piggat på sig.....Fon mådde bättre och mor soch dotter hade varit och hämtat ut sjukbidraget.

500 baht....inte per månad utan varannan månad det är vad man som handikappad får i bidrag, knappt 50 kr i månaden.....räcker väl till magnesyl och plåster ungefär!!

Bubbel....

Man får så mycket bra tips genom att följa andras bloggar....en som oftast har koll på läget är Jan Kjällman som driver bloggen Bara i Bankan. Den här gången var det The Muse Hotel som introducerar en ny champange till ett specialpris....å då är klart att en smålänning nappar.

    utsikten från 25 våningen  var mäktig

gissa om vi blev snopna när vi serverades den allra första flaskan.....det firades med att Johan(svensken som vi tidigare hittat på Nest som och jobbar nu här) ....slog av champangekorken med sabel!

Fina bubblor i trevlig miljö....

vännen Cilla njöt....

Kärt återseende....

Jag har inte känt mig redo för några längre promenader efter att jag tog bort gipset på foten, men idag kändes det ok.
Först blev det ett besök hos Sunvieng och hans mor...oj så glada de blev, trodde väl att jag fösvunnit för alltid....och med det de ekonomiska bidrag de får från sponsorer och galgprojektet varje månad. Båda var pratsugna till max....och så pigg har jag inte sett tanten på flera år.

Sunvieng är uttråkad....enda sysselsättningen förutom att ta hand om mamman är att samla flaskor och sen sälja dom vidare till återvinningen...på det tjänar han några 10 or i veckan. Han vill gärna lära sig att göra galgar...så jag har lovat att Moew eller någon av tjejerna ska lära upp honom...det skulle ge ett bra tillskott i kassan.

Det är 4 månader sedan vi sågs....sa Wasanna när jag kom dit, och det stämmer kanske för de sista gångerna jag var där innan sommaren så var hon inte hemma. Wasanna mådde bra men det gör inte Fon, hon har feber och såg så liten och klen ut....hon sov hela tiden som jag var där. Sängen som de fått används inte så mycket för när Fon är sjuk så mår hon bäst när hon ligger på golvet enligt Wasanna. Sedan en tid tillbaka behöver Fon hjälp med andningen på nätterna så hon behöver syrgas. Från sjukhuset har de fått en stor gastub som man inte flyttar med sig så lätt....så nu har Wasanna investerat i en mindre modell som de kan ta med om de ska iväg. Mycket stolt berättade hon att hon sparat lite varje månad av de sponsorpengar hon får från Marie och på så sätt fått ihop de 2000 baht som den kostade....

Lika stolt var Wasanna när hon förärade mig denna lilla servett-ask-klädsel.....virkad av henne själv!!

Hon är för gullig....tänk så många timmar hon lagt ner på den presenten

Passade ju förträffligt nu när Lukas med matte farit till Sverige....

egen fåfänga....

ja, nu var det hög tid att göra något åt det egna förfallet, det var det fler än jag som tyckte, åtminstone att dömma av vad personalen på Panipa sa: thong ma boy,boy!!(du måste komma hit oftare)

3 timmar tog förvandlingen....vaxning av ben, färg på ögonbryn och fransar, pedikyr, klippning och färg över de gråa stråna......2100 baht (ca 450 kr) fattigare men attans så mycket snyggare ;)

Nu ska vi ha "farwell dinner" för Susanna och Lukas....i morgon styr de mot Sverige

Igår åkte jag ner till slummen för att betala hyra och träffa ägarinnan till lokalen. Förra gången jag var där upptäckte jag att väggen i huset är vattenskadad.....och att det beror på att allt regnvatten från grannens tak, leds ut mot vår husvägg. Hon pratade med grannen som lovade att de skulle fixa det.
Eftersom ingen brytt sig om  Mä ta kian under den tid jag har varit Sverige. Så fick hon storstädat ....allt från att klänningarna vädrades till ny röd dricka sattes fram och rökelser tändes.
Nu ser jag fram emot att komma igång med aktiviteter i lokalen så snart som möjligt igen.

I måndags ringde Moew och berättade att Fooms farmor, bara 47 år, hade  dött....helt oväntat vad jag förstod. Hon har varit den stora tryggheten i familjen, haft den sörsta inkomsten sett till så Foom och hans mamma fått bo kvar fast föräldrarna numera räknas som skilda. läs här Igår på väg till BCM träffade jag Fooms farfar som erbjöd Mc taxi.... vi pratade lite om vad som hänt och hur ledsna alla är.  I morgon är det en vecka sedan det hände och de skulle till templet igen. Lille Foom jag undrar hur han mår?

Sen lunchade jag med bästa Cilla.....och det blev mycket prat om förluster, kära som alltid finns i ens tankar även om det är längesedan de dog....det skönt att få prata och känna att det är ok att tårarna rinner.

Hälsosam mat

Något som jag uppskattar mycket är när man kan förena nytta med nöje....som idag när jag gjorde ett återbesök på Samitivej Hospital....egentligen bara för att få klartecken att det är ok att gå på foten trots att det fortfande gör ont. Helt ok enligt läkaren som klämde på foten och gav svar på min frågor. Så nu är det slut med ursäkter...bara att linka på!

Inte bara för att hållit mig i still ett tag pga foten, utan också att sommarveckorna i Sverige alltid bjuder på 4-5 kg en extragördel runt midjan. Nu ska de bort och det fort som tusan.

Så vad passar bättre än en grönsakswok till lunch? På sjukhuset har man fräschat upp sin food court ordentligt och gillar den stenhårt. "behealthy" hörnan är min favorit, där plockar man själv vad man vill ha i sin wok eller soppa .....så kan man lägga till lax, räkor, kött.

Självklart finns det massor av annan mat att välja....eller vad sägs om "beinternational", beitalian, bethai.....

och idag kunde man även äta från "beindian" köket.

Jag gillar foodcourts så jag kommer ofta hit, även om jag inte behöver besöka läkare.....enkelt, gott och billigt, Samitivejs är min nr 1

  

vilken morot!!!

Just i skrivandets stund.....sitter det 2 mycket förväntansfulla och nervösa flickor på ett stort flygplan mot Korea.  En dröm ska bli verklighet, Princess och Pinky 13 resp 8 år är på väg mot sitt livs äventyr....1 vecka i Seoul tillsammans med sin moster och kusin som bor där.

P&P får göra denna resa för Moew och hennes systerdotter vill "ge tjejerna en morot"

De vill visa att det lönar sig att studera hårt, och även om man inte själv har de  ekonomiska förutsättningarna så kan man gå långt.

Moews systerdotter Beow är ett bra ett exempel....hon fick nämligen ett stipendie för att studera i Seoul..... Nu har Beow bosatt sig där och har ett bra jobb.

Moew har alltid varit helt bestämnd på att hennes döttrar ska inte ha det slitsamma liv som hon har....de ska studera....och det gör de. Båda är topp-1-elever i sina klasser och har samma strävan som sin mor...och far.
Nu har Moew tagit ett lån på BCM som hon ska betala tillbaka under de 2 kommande åren....det kommer hon att fixa. Tur hon får en liten extrainkomst från galgprojektet varje månad.

Flit lönar sig... 

Tvärtomretorikens mästare

.....är titeln på en bok som jag fick innan jag åkte tillbaka hit till Bangkok. Bokens författare Irene Wallin och jag är vänner sen många år. Vi jobbade ihop under min tid som fältassistent i Vetlanda och har sedan fortsatt att hålla kontakten. Irene är nu pensionär, en ovanlig sådan....tycker jag. Hon är inte den som håller käft när hon tycker något är fel i samhället....drar sig inte för att kritisera varken lokala politiker eller nuvarande regering.  I denna bok skriver hon sin syn på regeringens övergrepp mot sjuka och utförsäkrade. Jag har läst delar av boken...hoppat lite fram och tillbaka...för mycket politikprat för min del men jag kan inte låta bli att imponeras av hennes kamp att vilja hjälpa de som drabbats så fel i nya sjukförsäkringen

Idag sändes en intervju med Irene på Jönköpings radion(jag lyckades inte med att lägga den här)

Boken har hon själv tryckt upp och finns inte i så många ex men jag tror det är lika bra att hon beställer fler....tror att det är många som läsa i alla fall om man ska tolka de som ringde in efter programmet.

Priset på boken är rättvist....politiker med höga arvoden 200 kr...."vanlig" löntagare 150 kr, sjukskrivna och utförsäkrade kan får den gratis!!

Det 5....

....är namnet på en resturang hemma "på min gata i Bangkok" Sukhuvit, soi 8. Ett ställe som både har jättebra thaimat....(något annat har jag inte ätit)och en mysig trädgård att sitta i. Vi går ofta dit, men nu blir ännu tätare med besöken eftersom jag fortfarande är lite "stapplig" i foten. Igår kväll tog jag med Cilla och Susanna dit....trädgården var fylld med ballonger och man förstod att det var nått på gång. (bilderna är lånade)

Senare fick vi veta att "The Boss" fyllde år och denna fredagen var gratisbuffen lite finare än den är alla andra fredagar. Det 5 serverar nämligen gratis mat, 4-5 rätter, varje fredag från kl 19.30....bara att komma!

Vi var utsvultna redan vid 5 tiden så det blev mat från vanliga menyn.....Chicken cashewnuts, Papayasallad, Råa räkor (Susannas stående rätt) och lite annat gott. Husets vin .....nja, det var inget vidare men det gick ner det också. Innan vi lämnade Det 5 så var de flesta borden i trädgården upptagna mest av meddelålders män i kostym