onsdag 18 februari 2015

Chines New Year

Här i Thailand är det fullt upp med att hinna fira alla nya år....först det "riktiga" nyåret som vi firar över hela jorden....och så det Kinesiska Nyåret som nu går över i Getens år...och om några veckor kommer det Thailänska Nyåret som då blir år 2558 året enligt det Buddhistiska kalendern.

För oss som bor här går det inte att unvika någon av dessa högtider, om man inte gör som vi gjorde, åkte till Burma...men det är en annan story.
Så idag har det eldats låtsaspengar och andra symboliska pappers-kreationer som man tror att de döda kommer att få glädje av...säkert för egen räkning också. Överallt utmed gatorna står plåtburkar utplacerade där man samlas runt och tänder eld på sina gåvor....dignande bord står uppdukade både ute på gatorna och hemma hos folk...idag hälsade jag och Julia på hemma hos Wasana och där var det  också fint uppdukat, allt för att hedra sina avlidna släktingar.


I Wasanas hus är hyllan där foton och symboler över de hennes avlidna släktingar, mor, far och en broder, det viktigaste hon har i sitt hus...förutom Fon förstås. Att detta monument upptar halva rummet är inget bekymmer alls, utan istället det som alltid sköts noggrant. Idag är det extra fint...stora bordet är uppdukat....med diverse maträtter och frukt, samt guldkreationer som senare ska eldas upp. Fyra av Wasanas syskonbarn var på besök....alla fint uppklädda i rött, dagen till ära. 

 

Jag blev kontaktad av en australiensisk kvinna som designar smycken. Julia och jag har många likheter i sättet vi vill jobba för att hjälpa människor ut ur fattigdom. Hon har redan små team av tjejer från otroligt fattiga förhållanden både Kina och i Kambodia som nu får en bra lön genom att tillverka smycken....nu behöver hon någon som kan virka små påsar till hennes smycken, så därför kontaktade hon mig. Wasana var genast med på noterna och plockade fram flera av sina virkade alster för att visa vad hon kan....vi konstaterade att det är inte nog inte mycket som hon inte skulle klara att virka!

tisdag 10 februari 2015

Lördags walk i Bangkok

Lördag i Bangkok....lätt blir det att man hamnar framför datorn eller tar en sväng in på något av shopping mall bara för att man ska göra något. Det är inte alltid det lockar att gå samma runda till Lumpini park, gå några varv och sen hem igen....Ibland vill jag hitta vägar jag aldrig tidigare gått, så i Stefan och jag snörade på oss riktiga skodon, nollade stegräknaren och knallade iväg....från Sukhumvit soi 8....ner på Soi 11 ända ner till Klong Sean Saep, tog till vänster följde kanalen tills vi hamnade på järnvägen nedanför expressway, vidare utmed Pethaburi rd, in genom Lai Nerts garage....till Tubtim Spirithouse...vidare ut på baksidan av hotellet...ner till Klong Sean  Seap igen och följde den tills vi hamnade vid piren vid Pratunam....där fortsatte vi utmed vägen vidare över korsningen ner i små smala gränder genom resturanger och marknader..sen "bakvägen" till Jim Thompson House på Rama I...sen följde vi vägen ända till Soi Nana...där vi tog en välförtjänt lunch....12 km hade vi då avverkat! 



Bra fortskaffninsmedel....klongbåtarna, används på samma sätt som buss. Största fördelarna är väl att det aldrig är traffic jam!



rakt in i någons hem....kändes det som vi gick ibland. Jag är glad att jag kan prata lite thai för vi var tvungna att fråga om vi verkligen var på rätt väg flera gånger.


upp på järnvägen....ett annat av de sk slumområden man ser  ofta från motorvägarna


Jag tror en skolklass har haft sin art-lesson här på gåbron....väldigt färglatt på sina ställen. Det fungerar bra att gå närmast vattnet för det mesta men det är också en del sträckor då man måste hitta egna lösningar på vägar, det var mer än en gång som man fick känslan...."får vi verkligen gå här?"


Vi höll oss nära klongen och hittade en liten stig som ledde oss in till ett stort garage....jag kände igen mig för jag har hälsat på hos tubtim flera gånger tidigare


Ska man ställa in sig hos en kvinnlig ande så gäller det att se till så smaker och färger blir rätt, undrar vilken önskan donatorn till dessa sötsaker hade....att "träffa drömprinsen på alla hjärtans dag"


många och trånga var de små gränder vi betade av....intressanta hantverkare finns där man minst anade det....ett otroligt jobb bakom de fina guldglänsande tavlor som hängde från golv till tak i denna lilla atelje. Vet knappast om jag skulle hitta tillbaka dit igen....