Både i torsdags och fredags hade vi besök i Hang On lokalen....det känns kul att få lite tid att göra sånt här också och inte bara fara runt och sprida galgar på hotell och marknader.
Ploy fick lämna jobbet i måndags vid lunch då hon var febrig och förkyld....och igår var hon fortfarande inte helt ok. Moew och jag fantiserade lite om att hon är nog hemma och njuter av sitt nya fina rum ;) Idag ska rummet målas rosa....dvs om Ploy frisknat till så pass!
Jag har inte träffat Fon på jättelänge.....men jag tror ända att hon kände igen min röst för när vi stod utanför huset och pratade sa hörde vi på hennes ljud att hon också ville komma ut och hälsa....Hon älskar när det händer lite i hennes annars kanska ensamma tillvaro.
Efter besöket hos wasana och Fon så tog Ingemar, Anki och jag varsin iskaffe och satt och diskuterade hur man kan hjälpa dem....jag förslog blöjor, vilket är en dyr post för Wasana, i vanliga fall köper hon bara 5 blöjor åt gången....nu fick hon 2 storpack och samtidigt en utgift mindre under några veckor.
Tidigt I fredags tog jag mig ner till floden för att traffa ett gäng mammor som har sina barn på Shrewsbury International School nere vid floden....Först berättade jag om Hang On och våra project och sen åkte vi ner till slummen för att se om det finns något sätt som de kan hjälpa till i fortsattningen. Många ideer poppade upp och det ska bli kul att se vad som händer.
Under tiden jag skickade iväg morgongänget så hade Moew fått besök av Emma, Thina och Annika, som kom direct från F.A.B s Kanel-bulle-dags-firande.....det är i svenska skolan där Emma är lärare som Moew undervisar thai för Thinas 2 pojkar varje tisdag. Så det var extra kul att de ville komma och se hur vi har det....som ni kan läsa och se i Thinas Blogg så var de nöjda med besöket.
När alla besökare lämnat så smog jag bort till Susanna och Johanna och klämde i mig några kanelbullar samt inhandlade 15 st att glädja familjen med.
Tillbaka i lokalen hjälptes Moew och jag åt att räkna igenom den nya beställningen från Jim Thompson....Gud vad vi är glada över att de gillar våra galgar, det är en otrolig trygghet för oss att ha dem som kunder och supporters.
Visar inlägg med etikett Hjälp Wasana och Fon med huset. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Hjälp Wasana och Fon med huset. Visa alla inlägg
lördag 5 oktober 2013
måndag 10 juni 2013
Studiebesök och snabba kast
Martin från Vetlanda och Sanna från Växjö...fick kontakt med mig via min dotter som tidigare jobbat ihop med Martin på Särskolegymnasiet i Vetlanda. Senaste månaden har Martin och Sanna varit på studieresa i Chaing Mai där de gjort en studie om handikappades möjlighet till utbildning. När de stannade till Bkk några dagar ville de gärna komma och se några av mina projekt också. Hemma hos Wasana och Fon blev det mycket prat...dels om Amanda och Marie....denna familjens skyddsänglar och sen om skillnaden mellan att vara handikappad här i Thailand eller om man bor i Sverige. Wasana tyckte förstås att det var extra roligt när Martin berättade att han jobbar på Amandas skola.
Det var fler vi som slogs om Wasanas uppmärksamhet denna förmiddag....
Smålänningar på besök...
Besökare har vi gott om sedan vi öppnar upp den stora dörren varje dag....många stannar till och är nyfikna på verksamheten. Ploy är redan tillbaka I bkk igen....mostern har åkt tillbaka till NZ där hon tidigare bott, snabba kast kan man säga. Så idag har Ploy bönat och bett att få jobba på HoH...på heltid!! Vi får göra ett försök och hoppas på att de stora ordrarna ska rulla in. En beställning har vi fått idag....så nu gäller det att se till så vi håller vad vi lovar i leveranstid och kvalite. Jag känner mig ganska lugn på de fronten...vi har ju tränat i mer än 2,5 år nu så är klart vi ska fixa detta :)
Smålänningar på besök...
Besökare har vi gott om sedan vi öppnar upp den stora dörren varje dag....många stannar till och är nyfikna på verksamheten. Ploy är redan tillbaka I bkk igen....mostern har åkt tillbaka till NZ där hon tidigare bott, snabba kast kan man säga. Så idag har Ploy bönat och bett att få jobba på HoH...på heltid!! Vi får göra ett försök och hoppas på att de stora ordrarna ska rulla in. En beställning har vi fått idag....så nu gäller det att se till så vi håller vad vi lovar i leveranstid och kvalite. Jag känner mig ganska lugn på de fronten...vi har ju tränat i mer än 2,5 år nu så är klart vi ska fixa detta :)
måndag 25 mars 2013
Nästan som systrar....
är smålänska Marie och Wasana, de har känt till varandra i många år nu, och detta var andra gången de möttes live. Marie el Mali...som alla thailändare uttalar namnet, har sponsrat wasana och Fon ända sedan jag första gången berättade om Fon och hennes handikapp. Här kan ni läsa om tidigare möten.
Wasana hade väntat länge på att vi skulle dyka upp...och det gick inte att ta miste på att det var glädjetårar som rann utför kinderna när hon äntligen fick krama sin Mali igen.
Jag hade berättat att Marie hade med sig båda en stor del av sin familj och Wasana ville absolut att vi skulle komma hem till henne hela gänget. Amanda, som har ungefär samma handikapp som Fon och är lika gammal, fick inte vara med denna gången heller. Thailand är inte speciellt handikappvänligt varken för de som bor här eller för turister. Men Marie hade med sig foton så Wasana och Fon fick ändå se henne.

Bilderna:
Wasana är överlycklig när "sverigesyrran" dök upp.
Hela gänget samtalar ute på trappan....som vanligt när det är besök på gång så visar Fon att hon vill komma upp och umgås.
Marie....denna lilla familjens skyddsängel, jag tror att Fon också vet det.
Lian(Maries barnbarn) hade många frågor när vi knallade fram genom de trånga gränderna....på ett ställe stannade vi och pratade med en en grupp barn i hans ålder....olika världar vi lever i.
Innan vi lämnade Wasana....hade Marie med sig en penga-gåva från sin mor Gun-Britt och hennes väninnor i syjuntan hade skickat med....Marie bad henne att använda åtminstone en liten del till sig själv...kanske en skön massage för sin ömma rygg :) Läs Maries inlägg på kommetarer här nedanför:::
Wasana hade väntat länge på att vi skulle dyka upp...och det gick inte att ta miste på att det var glädjetårar som rann utför kinderna när hon äntligen fick krama sin Mali igen.
Jag hade berättat att Marie hade med sig båda en stor del av sin familj och Wasana ville absolut att vi skulle komma hem till henne hela gänget. Amanda, som har ungefär samma handikapp som Fon och är lika gammal, fick inte vara med denna gången heller. Thailand är inte speciellt handikappvänligt varken för de som bor här eller för turister. Men Marie hade med sig foton så Wasana och Fon fick ändå se henne.

Bilderna:
Wasana är överlycklig när "sverigesyrran" dök upp.
Hela gänget samtalar ute på trappan....som vanligt när det är besök på gång så visar Fon att hon vill komma upp och umgås.
Marie....denna lilla familjens skyddsängel, jag tror att Fon också vet det.
Lian(Maries barnbarn) hade många frågor när vi knallade fram genom de trånga gränderna....på ett ställe stannade vi och pratade med en en grupp barn i hans ålder....olika världar vi lever i.
Innan vi lämnade Wasana....hade Marie med sig en penga-gåva från sin mor Gun-Britt och hennes väninnor i syjuntan hade skickat med....Marie bad henne att använda åtminstone en liten del till sig själv...kanske en skön massage för sin ömma rygg :) Läs Maries inlägg på kommetarer här nedanför:::
lördag 22 december 2012
Julrunda i slummen
Nu är det full fart igen....jag har inte haft det minsta jetlag efter min Sverige-resa, det känns skönt. Eftersom jag hade minimalt med eget bagage(nästan bara galgar)närjag åktetill Sverige så tyckte jag det var ett bra tillfälle att ta med en rullstol tillbaka till Thailand(som Marie, "Mimmi maräng" var snäll att fixa till lille Fon). Inga problem att checka in ....men de undrade förstås vaför jag skulle ut och resa med en rullstol???
Incheckning på Kastrup......
Idag bestämde vi(min bror och hans fru) att åka ner till Fon och överraska honom med en ny"rulle"....lättare sagt än gjort
att klämma in en ej-ihop-fällbar-rullstol i en bagageluckapå en vanlig taxi.....kan man glömma.Så det blev skytrainen bit...och sen tyckte Mats att vi kunde gå från Ekkamai ner till slummen, men då dök en envis tuktukförare upp....och efter ca 500m övertalning hade han lyckats övertala 3 stora falanger att klämma in sig i tuktuken och bundit fast rullstolen på baklämmen!!
"Ta snickarn på besök hos snickarn och bönder til bönder" så säger alltid min bror. han menar förstås att det blir de mest lyckade utflykterna när man är utomlands, och jag tror att han har rätt.....själv är han i grunden snickare så vad kunde vara bättre än att knalla omkring bland alla små snickarverkstäder och brädgårdar nere vi slummen. Han kollade upp och jämförde priser på både gipsplattor och lister.....
Efter att han fått inspektera lokalen för galgarna....så var det meningen att vi skulle besöka Herr Snickareoch hans fru men tyvärr var de inte hemma. Kanske det kan hinnas med innan nyår. Vi knallade vidare och hamnade i ett litet julparty....dans och drinks och alla ville bli fotade.
Vi hälsade på hemma hos Fon och Wasana.....Fon låg som en liten prinsessa och sov i finaste "gå- bort"klänningen. I morgon ska de till Baan Chivit Mai på julfest så då ska hon säkert vara så här fin.
Även i nästa hus sov huvudpersonen.....lille Foom vilade upp sig innan han skulle iväg på sin skolas julfest. Så han märkte inte att vi lämnade rullstolen....men jag kan tänka mig att han blev glad när han vaknade och fick se den. En annan liten julklapp lämnade vi också.
Man blir hungrig av att ränna runt i de trånga gränderna.....så vi avslutade med varsin tallrik nudelsoppa och en kall öl innan vi bestämde oss för att dra till China Town!!!
Lite dålig planering....vi kom dit när det nästan var stängningsdax, så det blev bara tyg från en affär. Killarna schasas runt uppe på tygrullarna medan lilla ägarinnan försöker truga på oss ännu några färgeroch mönster. Nu får vi se om tjejerna i slummen tänker ta julledigt eller om Mats & Co kommer att resa härifrån med några väskor fyllda med Häng På Galgar efter nyår.
måndag 26 november 2012
Trevligt besök....
Gunilla och Björn från Göteborgstrakten....känner till mycket mer om Bangkok än vad jag gör, de har varit här flera gånger om året under 30 års tid. Kvarteren nere i slummen var ändå nya områden för dem...men eftersom de följt min blogg under lång tid så kändes det som de varit där tidigare....framför allt känner de till de som är involverade i mina projekt.
I bagaget hade med en ett antal glasögon...tror de kom på det efter mitt inlägg om Lek han som ser så dåligt. Nu kan vi ta med bågarna till optikern och fixa nya glas. ....gissa vad de mer hade med sig??
Wasanna .....älskar att få besök, hon pratar på och vill gärna att besökarna ska komma in och hälsa på Fon också
Wasannas syster barnbarn fick ett dopp medan vi var där....
Hur bra kan man ha det????
å så träffade vi på 3 generationer "påtare" ....ni kommer kanske ihåg kvinnan som hjälpte oss på stickcafet att påta.....den lille killen var så facinerad av Björns tomteskägg...inte bara han förresten, en karl i grannhuset kom ut och gav honom en stor kram
Jag hoppade av taxin vid den stora Klong Toey marknaden.....behövde inhandla decoration till mina ljusstakar. Jag tog hjälp av en killesom följde med runt och tog hand om allt jag handlade...det är tungt med frukt och grönsaker. Lime, chili och eggplant kommer att pryda de ljusstakar jag ska försöka sälja i morgon på Natural Park Sukhumvit soi 49 om det är någon av mina läsare som är i Bangkok.
Visst ja, 2 stora burkar, en med skumtomtar och en med pepparkakor, hade de också med sig! Ska bli kul att bjuda tjejerna på ....
måndag 5 november 2012
lite av varje....
det har blivit dåligt med bloggandet nu ett tag och anledningen är att jag har alldeles fööör mycket att skriva om så jag vågar inte börja.... men jag ska försöka skriva lite kort om vad som har hänt under föregående veckan.
Ni har väl inte missat att jag har haft två mysiga praktikaner här, som har hjälpt till...massor!
Ni har väl inte missat att jag har haft två mysiga praktikaner här, som har hjälpt till...massor!
Linda är en hejare på symaskin....kan hantera både den och en liten klängig flicka samtidigt. Fast här gör hon loggon till våra papperspåsar. Symaskiner står högt på vår önskelista...än så länge får vi låna maskin av Christina....på så sätt kom tjejerna igång med ett litet julprojekt som vi hoppas Sunvieng ska kunna ta över.
Caroline...klippte ut julgranar från en del av de fina resttyger vi tidigare fått. Sen ska de fyllas med ännu mindre restbitar....och på så sätt kommer allt "spill" till användning!!
I torsdags följde tjejerna med mig till GM Higth för att sälja Häng På galgar....tyvärr gickförsäljningen inget vidare....men det kändes ändå bra att vara där och knyta nya kontakter. Alla försäljare var överrens om att
ibland säljer man knappast något och nästa gång säljer man slut....jag önska att man kunde veta om det i förväg bara..
Wasana kikade in och pratade en stund på väg hem från att ha varit och fyllt på syrgastuben som hon använder till Fon....W är alltid på bra humör och hon och Theresa satt och diskuterade vilka skillnader det är i utseende beroende på från vilken del av Asien man kommer ifrån.....
Bygget borde väl snart vara klart...när vi tittade in i torsdags så hade det hänt så här mycket, den nya väggen i köket är uppe och nu är nog den väggfasta bänken också klar att börja användas.Yttertrappan har fått kakelplattor...och
....tro det eller ej, så har badrummet också fått kakel på väggarna....jag hörde t o m att gamla mor gett sitt tillstånd till en ny toastol....men det vill jag nog se innan jag tror på!!
Sammanlagt har nybygget nu kostat 55000 baht....
torsdag 6 september 2012
Kärt återseende....
Jag har inte känt mig redo för några längre promenader efter att jag tog bort gipset på foten, men idag kändes det ok.
Först blev det ett besök hos Sunvieng och hans mor...oj så glada de blev, trodde väl att jag fösvunnit för alltid....och med det de ekonomiska bidrag de får från sponsorer och galgprojektet varje månad. Båda var pratsugna till max....och så pigg har jag inte sett tanten på flera år.
Sunvieng är uttråkad....enda sysselsättningen förutom att ta hand om mamman är att samla flaskor och sen sälja dom vidare till återvinningen...på det tjänar han några 10 or i veckan. Han vill gärna lära sig att göra galgar...så jag har lovat att Moew eller någon av tjejerna ska lära upp honom...det skulle ge ett bra tillskott i kassan.
Först blev det ett besök hos Sunvieng och hans mor...oj så glada de blev, trodde väl att jag fösvunnit för alltid....och med det de ekonomiska bidrag de får från sponsorer och galgprojektet varje månad. Båda var pratsugna till max....och så pigg har jag inte sett tanten på flera år.
Det är 4 månader sedan vi sågs....sa Wasanna när jag kom dit, och det stämmer kanske för de sista gångerna jag var där innan sommaren så var hon inte hemma. Wasanna mådde bra men det gör inte Fon, hon har feber och såg så liten och klen ut....hon sov hela tiden som jag var där. Sängen som de fått används inte så mycket för när Fon är sjuk så mår hon bäst när hon ligger på golvet enligt Wasanna. Sedan en tid tillbaka behöver Fon hjälp med andningen på nätterna så hon behöver syrgas. Från sjukhuset har de fått en stor gastub som man inte flyttar med sig så lätt....så nu har Wasanna investerat i en mindre modell som de kan ta med om de ska iväg. Mycket stolt berättade hon att hon sparat lite varje månad av de sponsorpengar hon får från Marie och på så sätt fått ihop de 2000 baht som den kostade....
Lika stolt var Wasanna när hon förärade mig denna lilla servett-ask-klädsel.....virkad av henne själv!!
Hon är för gullig....tänk så många timmar hon lagt ner på den presenten
Passade ju förträffligt nu när Lukas med matte farit till Sverige....
söndag 6 maj 2012
..... från slum till soi cowboy
SWEA-Bangkok har bestämt sig för att ge donationer till olika välgörenhetsprojekt i Thailand. Av den anledningen hade jag besök av Ylva och Lojsan som kom för att höra efter på vilket sätt swea kan vara med och sponsra mina projekt i slummen. Mest diskuterade vi hur lokalen behöver inredas för att så småningom kunna bli en liten "systuga" där man kan samordna ännu fler projekt som kan generera i arbetstillfällen för kvinnorna i slummen. Nu hoppas vi på att sweorna hittar sponsorer som kan vara villiga att bidra....vi skulle inte tacka nej till varken kylskåp, diskbänk eller lagerhyllor ;)
Soi Cowboy....."syndens soi" där stannade jag och mitt sällskap till och tog en öl i fredags natt. Inget ställe jag kan rekomendera.....det finns inte många ställen på soien som inte är sexklubbar. Obehagligt att se hur handeln mellan kund och prostituerade pågår....och veta allra flesta tjejer inte hamnat här för att de vill jobba här utanför att de måste.
förhoppningsvis kan kanske något av mina projekt bli avgörande för någon tjej som inte sett någon annan möjlighet till att försörja sig än drogförsäljning och prostition.
Barn som är uppe mitt i natten är ingen ovanlig syn när man är ute....många av dom måste följa med sina föräldrar när de jobbar....Soi Cowboy är inget undantag, flera av matförsäljarna på gatan har sina barn med sig eftersom de inte har någon som kan passa dem.....man kan ju fundera på om dessa små-tjejer kommer att hamna i prostition efter att tvingas se denna miljö så gott som dagligen, eller om mamman faktiskt kan sälja så mycket nudlar under dessa sena nätter så de får chans att studera och på så sätt kan välja ett tryggare yrke.
Idag söndag har jag fått lite råd av en snickarkunnig kille nere i lokalen....tyvärr går hans plan hem Sverige i natt så någon praktisk hjälp blev det inte. Men det var ändå bra att få höra lite vad man ska tänka på när det behövs sättas in ett fönster där det för tillfället bara finns en halv vägg. Sen knallade jag över till snickarens hus för att höra om han kan göra jobbet.....det var ingen grann syn som mötte mig, han var riktigt dålig.. han hade inte kunnat arbeta på 2 veckor och när han förklarade vad han var sjuk i så fick jag det till Dengue feber. Han lovade att höra av sig när han mår bättre.
torsdag 3 november 2011
Löningsdax....
Vi har bestämt att betalning för galgarna numera bara ska ske 2 ggr i månaden oavsett hur många tillfällen som tjejerna lämnar in färdiga galgar hos Moew. Tidigare kunde lämna in så fort de behövde pengar så det kunde bli både 4 och 5 ggr per månad. Nu får en större summa varje i mitten och slutet av varje månad så är min förhoppning att de kan planera bättre vad lönen ska användas till och kanske t o m spara en slant.
Jag lämnar över alla pengar till Moew så sköter hon betalningarna till tjejerna....skönt för då behöver jag aldrig förknippas med pengar när jag dyker upp.
En som blev extra glad när vi dök upp var Fon, hon var på topphumör och
då kan ju ingen annan deppa heller. Oron för att vattnet ska stiga finns alltid men det verkar som det finns planer på vart alla ska evakueras om det kommer att behövas
Husbygget ligger nere...snickarn säger att det beror på att det inte finns material och Wasannas syster menar att det är ingen ide att bygga förrän man vet om det ska bli översvärmningar eller inte....och det är klart inte så bra om cementsäckarna blöta!
Håkan och Martin, vänner från Sverige är här på besök....så de fick hänga med på rundan i slummen. Vi stannade och tog 3 icecoffee/choclate hos Ploys trevliga moster. Kan ju även vi smålänningar kosta på oss....45 baht, mindre än en tia, för 3!!!!
Sömmerskan, ute på gatan har lovat att hålla ögon och öron öppna om det skulle dyka upp en bra lokal för vårt galgprojektet.
Jag lämnar över alla pengar till Moew så sköter hon betalningarna till tjejerna....skönt för då behöver jag aldrig förknippas med pengar när jag dyker upp.
En som blev extra glad när vi dök upp var Fon, hon var på topphumör och
då kan ju ingen annan deppa heller. Oron för att vattnet ska stiga finns alltid men det verkar som det finns planer på vart alla ska evakueras om det kommer att behövas
Husbygget ligger nere...snickarn säger att det beror på att det inte finns material och Wasannas syster menar att det är ingen ide att bygga förrän man vet om det ska bli översvärmningar eller inte....och det är klart inte så bra om cementsäckarna blöta!
Håkan och Martin, vänner från Sverige är här på besök....så de fick hänga med på rundan i slummen. Vi stannade och tog 3 icecoffee/choclate hos Ploys trevliga moster. Kan ju även vi smålänningar kosta på oss....45 baht, mindre än en tia, för 3!!!!
Sömmerskan, ute på gatan har lovat att hålla ögon och öron öppna om det skulle dyka upp en bra lokal för vårt galgprojektet.
fredag 14 oktober 2011
Inte bara vatten....
väntar på att husbygget snart ska komma igång.....det är det fler än jag som gör.
detta är den yngre generationen som ska bo i nybygget när det blir klart.
Snickarn är på annat håll och lägger tak men ska vara tillbaka på vårt bygge när som helst.
Fon är alldeles nyfriserad. Ungefär varannan månad tar Wasana henne till frisören så hon får huvudet
rakat....skönt, tycker Fon enligt Wasana
Annars rullar dagarna på så jag hinner knappt gå in på bloggen. Flera personer har varit med på besök i slummen och i onsdags dök Moa från Eksjö upp här. Moa ska hjälpa mig en del med galgprojektet men hon ska också vara volountär i slummen några månader. Detta kommer jag att skriva mer om en annan gång.
Letandet efter lokal till galgprojektet fortsätter.....
Idag planerar Moa och jag att göra storshopping i Chinatown.....vet ju inte när vattnet gör detta omöjligt.
Vem vet kanske vi redan är för sent ute!
Ha en bra dag
måndag 26 september 2011
stiltje i bygget
men det beror inte på mig som ni ser..... ( Susanna tog denna bilden tidigare i veckan)

Igår söndag var det vilodag...då Susanna och jag gjorde ett besök på "nybygget"
Plattan verkar helt torr nu trots mycket regn varenda dag. Nu väntar vi på att
väggarna ska upp

Det blev en pratstund med Wasana och en av tvillinggrabbarna istället. Wasana beklagade sig över en ond axel....när vi fick titta så var den både väldigt svullen och het , inte att undra på så mycket som hon måste bära på Fon. Vi försåg henne med pengar till ett läkarbesök och förslog en cortisonspruta....fast det är väl inte vi som ska göra den bedömningen utan läkaren!!
Idag hoppas jag att det är full fart på bygget igen....
söndag 12 juni 2011
Wasanas extraknäck....
Då och då tar jag har med besökare hem till Wasana och Fon. Det händer att vi då passar på att ta en titt i garderoben...där brukar det hänga toppar och tröjor som Wasana virkat medan hon sitter där vid Fons sida. Hon kan ju inte bara göra galgar och vika påsar, utan behöver en hobby också.... virka! Jag måste erkänna att jag inte är något fan av virkade plagg....men ibland händer det att hon fått till både färg och mönster så det blir riktigt snyggt...även i min smak.

Eller vad tycks om denna fina sommar-tröja...som numera finns i Eksjö, efter att Mari (som hade med sig rullstolen till Foom) fastnade för den och köpte med den hem till sin dotter.
Synd att jag inte bara kan lämna av en påse garn och en virk-beskrivning....då skulle det kunna bli många sköna extraslantar för Wasana!

Eller vad tycks om denna fina sommar-tröja...som numera finns i Eksjö, efter att Mari (som hade med sig rullstolen till Foom) fastnade för den och köpte med den hem till sin dotter.
Synd att jag inte bara kan lämna av en påse garn och en virk-beskrivning....då skulle det kunna bli många sköna extraslantar för Wasana!
onsdag 1 juni 2011
Mor & dotter
Idag hälsade jag på hemma hos Fon och Wasana. Jag kom mitt i morgontoalett-bestyren så jag väntade utanför en stund. Fon blev tvättad och pudrad och fick på sig ett tunnt svalt linne. Nu är det HETT i Bangkok och idessa trånga gränder känns det nästan som luften kokar. Efteråt lägger hon Fon direkt på kakelplattorna på golvet eftersom det blir svalast så.
Wasana berättade att hon fått ta Fon till sjukhuset för några dagar sedan...hon hade väldiga problem med andningen och fått syrgas tills hon blev bättre. Eftersom Fons ryggrad är helt missformad den sitter mer sidan av överkroppen än ryggen... så lungor
och andra organ hamnar ju också fel.Nu var Fon mycket bättre och som vanligt blir hon glad när det kommer någon på besök.

Vit som ett lakan blev Fon,Wasana snålade verkligen inte med pudret. För puder är det som gäller,både som solskydd och för svettuppsugning.
Samma är det innan barnen på BCM förskola blir upphämtade på eftermiddagarna....då blir de pudrade så de ser ut som små spöken i ansiktet.
Själv har jag också lärt mig gilla puder. Mycket bättre än lotion, som bara gör att man blir ännu klibbigare i detta klimat.
Wasana berättade att hon fått ta Fon till sjukhuset för några dagar sedan...hon hade väldiga problem med andningen och fått syrgas tills hon blev bättre. Eftersom Fons ryggrad är helt missformad den sitter mer sidan av överkroppen än ryggen... så lungor
och andra organ hamnar ju också fel.Nu var Fon mycket bättre och som vanligt blir hon glad när det kommer någon på besök.

Vit som ett lakan blev Fon,Wasana snålade verkligen inte med pudret. För puder är det som gäller,både som solskydd och för svettuppsugning.
Samma är det innan barnen på BCM förskola blir upphämtade på eftermiddagarna....då blir de pudrade så de ser ut som små spöken i ansiktet.
Själv har jag också lärt mig gilla puder. Mycket bättre än lotion, som bara gör att man blir ännu klibbigare i detta klimat.
måndag 21 februari 2011
en sorg och glädje dag
I natt dog Moews mor. Efter nästan 4 månader på sjukhuset var hon så pigg så fick hon komma
hem. Hon var så glad över att vara tillbaka hos Moew och hennes familj och alla trodde att hon nu var återställd. Men bara 2 dygn senare dog hon. En stor sorg för alla som kände denna mysiga lilla kvinna.
Glädje.... var det däremot hemma hos Fon och Wasana. Fon fyllde nämligen 18 år idag. Jag uppvaktade med både tårta och paket och Fon uppskattade min happy-birthdays-sång.

Hon skrattade högt....jag tror det var för hon gillade sången, eller kanske var det presenterna??
Hon fick en liten radio och cd-spelare i present och en härlig jordgubbstårta. Det är helt otroligt att Fon nu är 18 år.....jag tror inte en enda person mer än Wasana har trott att Fon skulle få leva så här länge. En mors kärlek....så otroligt närande.
hem. Hon var så glad över att vara tillbaka hos Moew och hennes familj och alla trodde att hon nu var återställd. Men bara 2 dygn senare dog hon. En stor sorg för alla som kände denna mysiga lilla kvinna.
Glädje.... var det däremot hemma hos Fon och Wasana. Fon fyllde nämligen 18 år idag. Jag uppvaktade med både tårta och paket och Fon uppskattade min happy-birthdays-sång.

Hon skrattade högt....jag tror det var för hon gillade sången, eller kanske var det presenterna??
Hon fick en liten radio och cd-spelare i present och en härlig jordgubbstårta. Det är helt otroligt att Fon nu är 18 år.....jag tror inte en enda person mer än Wasana har trott att Fon skulle få leva så här länge. En mors kärlek....så otroligt närande.
fredag 12 november 2010
Kärt möte
Igår kväll träffade vi Wasana och Fon för att prata och äta middag ihop.
Wasana kom med Fon i handikappvagnen som Marie gav henne för många år sedan.
Fon var uppklädd i nyaste kläderna som hon tidagare fått av Marie. Fon var på
jättebra humör och skrattade åt oss hela tiden.
Jip var med och tolkade så Marie och Wasana kunde byta erfarenheter från sina liv som mammor till handikappade barn....det blev mycket, mycket skratt och en del tårar
förstås. Alla vi inblandade är så otroligt glada över att Marie kom hit så detta blev möjligt. Marie har lovat Wasana att fortsätta sponsra henne och Fon så länge de behöver hennes hjälp.
Tyvärr har jag inga egna bilder eftersom min kamera har gått sönder....men Marie tog en hel del så jag kommer att lägga några senare. Kolla på Mimmi Marängs blogg om några dagar är kan ni läsa mer om detta möte.
Wasana kom med Fon i handikappvagnen som Marie gav henne för många år sedan.
Fon var uppklädd i nyaste kläderna som hon tidagare fått av Marie. Fon var på
jättebra humör och skrattade åt oss hela tiden.
Jip var med och tolkade så Marie och Wasana kunde byta erfarenheter från sina liv som mammor till handikappade barn....det blev mycket, mycket skratt och en del tårar
förstås. Alla vi inblandade är så otroligt glada över att Marie kom hit så detta blev möjligt. Marie har lovat Wasana att fortsätta sponsra henne och Fon så länge de behöver hennes hjälp.
Tyvärr har jag inga egna bilder eftersom min kamera har gått sönder....men Marie tog en hel del så jag kommer att lägga några senare. Kolla på Mimmi Marängs blogg om några dagar är kan ni läsa mer om detta möte.
tisdag 2 november 2010
Möten man aldrig glömmer.
I Söndags eftermiddag fick jag förmånen ett bevittna ett fantastiskt möte nere i Klong Toeys slumkvarter. Två mammor från varsin del av jordklotet möttes för allra första gången....
Marie fick höra Wasanas och Fons historia via mig för mer än 5 år sedan...eftersom Marie också har en handikappad dotter, Amanda, så kände Marie så starkt för att hjälpa Wasana. Varje månad har jag förmedlat en summa pengar från en mamma i Sverige som gjort livet så otroligt mycket enklare för en mamma i ett av Bangkoks fattigaste område.....att kunna ta hand om sitt barn på bästa sätt.

Marie fick höra Wasanas och Fons historia via mig för mer än 5 år sedan...eftersom Marie också har en handikappad dotter, Amanda, så kände Marie så starkt för att hjälpa Wasana. Varje månad har jag förmedlat en summa pengar från en mamma i Sverige som gjort livet så otroligt mycket enklare för en mamma i ett av Bangkoks fattigaste område.....att kunna ta hand om sitt barn på bästa sätt.
torsdag 2 september 2010
microlån till husbygge
Att vilja men inte ha råd...är ett vanligt bekymmer bland
familjerna som bor i det stora slumområdet" 70 rai" som jag ofta besöker.
Någon gång innan sommaren hade Wasana något hon ville prata med mig om.
Det gällde någon av hennes släktingar som nu bor i resterna av det som en gång var en del av det skjul som hon och Fon då bodde i. Släktingen behövde låna pengar
för att kunna riva och bygga nytt hus....Vi pratade inte så mycket då, för jag tyckte inte det var aktuellt att starta några fler nya projekt.
Jag har inte riktigt kunnat släppa denna önskan om hjälp med ett lån...inga stora
pengar ca 4500 svkr...resten har de sparat ihop själva.
Så idag när vi kom för att träffa Wasana så var hon inte hemma. Istället träffade vi Wasanas syster som ställde samma fråga....snälla kan du låna ut pengar så en familj på 5 personer kan få bo lite drägligare? Vad svarar man......???? Jag ska fundera på saken ....
Microlån är inget nytt för mig, vi har gett två andra familjer liknande lån tidigare...och har enbart possitivt att säga....återbetalningen fick jag exact på dagen varje månad. Ingen av dem missade en enda månadsbetalning. läs här

det är väl precis såna här bilder vi gillar ta när vi besöker slummen
visst är den fin.....men att någon ska behöva bo så...vill jag inte.

En madrass på golvet är i ett skjul som inte ens har fyra väggar.
Här bor en familj på 5 personer. Fotot är tagit utanför huset.

Wasana och Fon bor ju riktigt flott om man jämnför med
hur det såg ut innan.
familjerna som bor i det stora slumområdet" 70 rai" som jag ofta besöker.
Någon gång innan sommaren hade Wasana något hon ville prata med mig om.
Det gällde någon av hennes släktingar som nu bor i resterna av det som en gång var en del av det skjul som hon och Fon då bodde i. Släktingen behövde låna pengar
för att kunna riva och bygga nytt hus....Vi pratade inte så mycket då, för jag tyckte inte det var aktuellt att starta några fler nya projekt.
Jag har inte riktigt kunnat släppa denna önskan om hjälp med ett lån...inga stora
pengar ca 4500 svkr...resten har de sparat ihop själva.
Så idag när vi kom för att träffa Wasana så var hon inte hemma. Istället träffade vi Wasanas syster som ställde samma fråga....snälla kan du låna ut pengar så en familj på 5 personer kan få bo lite drägligare? Vad svarar man......???? Jag ska fundera på saken ....
Microlån är inget nytt för mig, vi har gett två andra familjer liknande lån tidigare...och har enbart possitivt att säga....återbetalningen fick jag exact på dagen varje månad. Ingen av dem missade en enda månadsbetalning. läs här
det är väl precis såna här bilder vi gillar ta när vi besöker slummen
visst är den fin.....men att någon ska behöva bo så...vill jag inte.
En madrass på golvet är i ett skjul som inte ens har fyra väggar.
Här bor en familj på 5 personer. Fotot är tagit utanför huset.
Wasana och Fon bor ju riktigt flott om man jämnför med
hur det såg ut innan.
söndag 2 maj 2010
Nytt projekt....utbildning
Jag som tänkt dra ner lite på min hjälpverksamhet.....har istället fått ett nytt uppdrag.
Nän - en ung, fattig, ensamstående mamma i slummen. Vill sååå gärna bli frisör eller jobba med skönhet-behandlingar. Alla vet att jag har en massa kontakter här i Bangkok så det är kanske inte så konstigt att hon vill att jag ska hjälpa henne.

Så i fredags fm tog jag en sväng till mitt stamställe...Panipa. Stället där man känner sig som Gulliver....när alla gulliga flickor pysslar om en, ibland kan man ha både 3 och 4 pysslande omkring sig.
Hur ska man bära sig åt för att få jobb på en sån salong? Vilken utbildning rekomenderar man? kan man få jobb som lärling? Jag pratade med Panipa, ägaren själv och hon gav mig namn på en bra yrkesskola....så nu har Nän redan varit där och skrivit in sig. Tyvärr har skolan lov ytterligare 2 veckor. Efter ca 6 månader kan hon sen söka jobb på salong.
Jag har lovat att hjälpa Nän med ev. kostnader för utbildningen. Sen kommer hon också att få en liten summa varje vecka. Men vi har bestämt att det blir avdrag direkt om hon stannar hemma utan vettig anledning.
Wasana har äntligen fått sitt kylskåp.....nu slipper hon kånka hem stora isblock för att hålla Fons medicin kall. När huset var färdigt....frågade en kompis....om det behövdes pengar till något mer. Så när han hörde att hon inte hade kylskåp, då fick vi pengar att köpa ett.
Nu har Wasana valt ut det mest gräsliga kylskåp jag någonsin skådat....men det sa jag ju inte till henne. Av säkert 20 olika modeller, de flesta grå eller vita, så valde hon en helt obeskrivbar grööön färg.
Nän - en ung, fattig, ensamstående mamma i slummen. Vill sååå gärna bli frisör eller jobba med skönhet-behandlingar. Alla vet att jag har en massa kontakter här i Bangkok så det är kanske inte så konstigt att hon vill att jag ska hjälpa henne.
Så i fredags fm tog jag en sväng till mitt stamställe...Panipa. Stället där man känner sig som Gulliver....när alla gulliga flickor pysslar om en, ibland kan man ha både 3 och 4 pysslande omkring sig.
Hur ska man bära sig åt för att få jobb på en sån salong? Vilken utbildning rekomenderar man? kan man få jobb som lärling? Jag pratade med Panipa, ägaren själv och hon gav mig namn på en bra yrkesskola....så nu har Nän redan varit där och skrivit in sig. Tyvärr har skolan lov ytterligare 2 veckor. Efter ca 6 månader kan hon sen söka jobb på salong.
Jag har lovat att hjälpa Nän med ev. kostnader för utbildningen. Sen kommer hon också att få en liten summa varje vecka. Men vi har bestämt att det blir avdrag direkt om hon stannar hemma utan vettig anledning.
Wasana har äntligen fått sitt kylskåp.....nu slipper hon kånka hem stora isblock för att hålla Fons medicin kall. När huset var färdigt....frågade en kompis....om det behövdes pengar till något mer. Så när han hörde att hon inte hade kylskåp, då fick vi pengar att köpa ett.
Nu har Wasana valt ut det mest gräsliga kylskåp jag någonsin skådat....men det sa jag ju inte till henne. Av säkert 20 olika modeller, de flesta grå eller vita, så valde hon en helt obeskrivbar grööön färg.
måndag 8 mars 2010
skola för Goo och Gom
Under alla de år jag har haft kontakt med Wasana så har hon aldrig bett om något extra sedan Marie började sponsra henne för 4-5 år sedan.
inte ens när jag har frågat henne har hon sagt att hon behöver mer.
Maries hjälp har verkligen gjort en enorm skillnad för Wasana.... hon behöver inte längre oroa sig för om hon ska få ihop tillräckligt med pengar till välling till Fon, eller hur hon ska ha råd att köpa all medicin som Fon måste ha.

Kusinerna Goo, Gom och Fon för 3 år sedan.
Men en dag för lite mer än 3 år sedan när jag träffade Wasana. Så undrade hon om
jag kunde hjälpa hennemed ett problem. Hennes syster satt i fängelse så Wasana tog hand om systerns barn, tvillingarna Goo och Gom.
Pojkarna hade redan bott hos henne i 3år och mamman hade ytterligare 2 år kvar av sitt fängelsestraff.
Wasana ville att pojkarna skulle fortsätta på highskool(högstadiet) i 3 år. Nu visste
Wasana inte hur hon skulle få ihop till skoluniformer och matpengar som de skulle behöva.
Det var då som Eva...som också bodde i Bangkok och som länge tänkt att hennes familj skulle ha ett fadderbarn, kom in i bilden. Eva lovade att sponsra Goo och Gom dessa 3 år. Nu är det snart 2 år sedan Eva och familjen flyttade tillbaka till Sverige men självklart har stödet fortsatt. Nästa vecka är denna 3 års-sponsring slutförd....
inte ens när jag har frågat henne har hon sagt att hon behöver mer.
Maries hjälp har verkligen gjort en enorm skillnad för Wasana.... hon behöver inte längre oroa sig för om hon ska få ihop tillräckligt med pengar till välling till Fon, eller hur hon ska ha råd att köpa all medicin som Fon måste ha.
Kusinerna Goo, Gom och Fon för 3 år sedan.
Men en dag för lite mer än 3 år sedan när jag träffade Wasana. Så undrade hon om
jag kunde hjälpa hennemed ett problem. Hennes syster satt i fängelse så Wasana tog hand om systerns barn, tvillingarna Goo och Gom.
Pojkarna hade redan bott hos henne i 3år och mamman hade ytterligare 2 år kvar av sitt fängelsestraff.
Wasana ville att pojkarna skulle fortsätta på highskool(högstadiet) i 3 år. Nu visste
Wasana inte hur hon skulle få ihop till skoluniformer och matpengar som de skulle behöva.
Det var då som Eva...som också bodde i Bangkok och som länge tänkt att hennes familj skulle ha ett fadderbarn, kom in i bilden. Eva lovade att sponsra Goo och Gom dessa 3 år. Nu är det snart 2 år sedan Eva och familjen flyttade tillbaka till Sverige men självklart har stödet fortsatt. Nästa vecka är denna 3 års-sponsring slutförd....
på gymnasiet. Wasana oroar sig förstås för det det ska
bli....mest oroar hon sig för att killarna ska hamna i bråk...för hon har hört att
skolan de har sökt och kommit in på är känd för att ofta hamna i gängbråk med
andra skolor. När jag frågade henne om hon kommer att klara att ha killarna i skola
utan sponsorhjälp så svar hon att hon tror att det ska gå bra....för nu har hon ett
extra jobb...det berättar jag mer om en annan dag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)










