.....ner som en pannkaka

Sååå snopet....Tre Kronorna redan utslagna!!! Usch och fy och fan.....jag som åkt dit för att se dom ta ett guld. Men med facit i hand och alla skriverier före OS så
kunde jag kanske räknat ut att det skulle gå åt pipsvängen.

Jag är i alla fall glad att jag fick tillfälle att se Vancover mitt i OS-yran...träffa hockeyvänner och även se några andra svenska medaljer.


Nu är jag tillbaka i Bangkok och jag ser fram emot att följa upp hur Fooms första tid i skolan har gått.





OS elden...eller en av flera....mäktigt





Cissi och jag hyrde cyklar och trampade runt i Vancover och njöt av vårvädret i den
otrolig fina staden. .

Härlig stämning vid OS elden.

OS-Vancover

Helt otroligt....att med egna ogon fa vara pa plats och HEJA.
Idag har jag sett team sprint da svenskorna tog silver...harligt
Igar Hockeymatchen Sverige-Finland....och mer hockey ska det bli.

Vancover har ljuvligt varvader... korsbarstraden blommar och uteserveringarna
ar fyllda av folk fran All the World.....jag njuter.


Skidstadion i Whistler.....klatt med svenska flaggor. Kungligt
besok var ocksa pa plats.



Gulasch soppa i backen



HEJA SVERIGE!!!

Sportlov

Äntligen har jag fått experthjälp, Tomas ‟Vetlandaposten‟ är här. Så nu kommer några bilder från Hugos
och min vintersemester i Småland.
Det är faktiskt lika exotiskt för oss Bangkokbor att komma till ett vintrigt Sverige som för
alla svenskar att komma till ett 35 gradigt Thailand.

Det har verkligen varit vinterkläder på......minus ca 5 hela tiden. Vi har åkt pulka, skidor och skridskor.
Vinterfiskat och grillat korv..... och det är inte slut än på fredag blir det utförsåkning i Kisa...fast jag tror jag
hoppar det....man vet inte med gamla tanter och lårben!!

August kämpar på...ska bli lika bra som sin idol.

Alla godingarna på ett och samma foto.....inte det enklaste

Hugo visar upp en av gäddorna som vi drog upp....och som senare blev en fantastiskt god middag.

Vi har en tradition sen säkert 30 år tillbaka....vinterfiske med kusiner och farbröder på min far sida.....enda gången vi träffas är på dessa fiskedagar eller på begravningar...jag föredrar fiskedagarna.

Hanna och Gustav kastar sig utför Sotarbacken

Tandväääärk

.....nu förstår jag lite mer hur Ploy har det när tandvärken sätter in. När inte värktabletter eller tandläkarens behandling hjälpt det minsta så...föreslog syrran att jag skulle tugga på hela kryddnejlikor.....starkt som tusan...men det hjälpte faktiskt...en stund.

Jag kan inte minnas när jag sist hade tandvärk...så det är väl min tur. Typiskt att det skulle hända när jag är på vintersemester i Sverige......känns som det blir ännu värre när jag är utomhus.

Jag fick faktiskt en akuttid klockan 7 i morse...trodde jag aldrig om svensk tandvård. Men efter 10 röntgenplåtar lite pensling på tandhalsen och 1200 kr!!!! fattigare.....så har jag precis lika ont. Så nu blir det att tugga nejlikor tills jag kommer till Bangkok.....och min vanliga tandläkare.

en trip till Koh Kret

I söndags försökte jag agera tour-guide åt Ld, min tibetaska vän.
Vi bestämde oss för en tur på Chao Praya River med slutdestination
Koh Kret. En liten ö som är mest känd för sin keramiktilverkning.



Den vanliga linjebåten duger bra även om det finns speciella tour båtar. Vi betalade 26 baht (5 kr) ihop för 2 biljetter, sånt här gillar en smålänning ;)
Vi åkte ända till slutstationen...stopp nr 30. En tur på precis 1 timme. Sedan fortsatte vi med longtailboat....som visade sig vara en 3 timmars trip. 1,5 tim stannade den på koh Kret och sen gjorde vi ytterligare några stopp vid tempel och godistillverkning. För den trippen betalade vi 100 baht var.....en tiktig lowbudgetdag med andra ord.





En som njöt i fulla drag..... var Ld. Det blir många...."för-första-gången"
upplevelser för henne. Väldigt omtumlande vissa dagar.






det var inte lätt att hitta till keramiktillverkningen.....den som
Koh Kret är känd för. Nu kändes det mer som en krimskrams
marknad...ingen charm alls. Då finns det mycket trevligare platser
att besöka fast ändå kändes detta som lyckad utflykt.



jag lyckades hitta lite fina objekt när jag smet av från
den vanliga rutten.



en fallfärdig kåk....med en underbar veranda



Ld gjorde ett besök i templet.....som de flesta andra.
Jag kände mig inte riktigt klädd för tempelbesök så jag
väntade utanför.
På hemvägen hoppade vi av vid stopp 13, Khosan Road.
Jag gillar att ta med mina besökare dit. En trevlig gata att
bara sitta och titta på folk....eller låta dem titta på oss.

En skola för Foom

Idag har det varit en stor dag för Foom och hans mamm. Foom är en 4-årig cp-skadad kille som bor med sin mamma i Klong Toeys slumområde. Hans pappa jobbar i en annan provins och kommer inte hem så ofta. Foom och hans mamma brukar komma till stickcafeet varje torsdag så på så sätt har jag lärt känna dem lite. Foom är en väldigt smart kille som gillar att prata och lära sig nya saker. Familjen har hittills inte vetat om att det finns skolor som passar barn med handikapp...och även om det veta så har de inte möjlighet att betala för skolgång och träning själva......jag fick blodad tand, när jag samlade in pengar till huset åt Fon och Wasana. Så nu tror jag att det ska gå lika bra att hjälpa denna lille kille.


mamma Oi, blev så förtjust i skolan så hon frågade om hon på
något sätt kunde få jobba av en del av avgiften. I början kommer
hon att vara där så hon får lära sig att träna Foom i hemmet också.
Vi bestämde att han ska få börja 3 dagar i veckan....med start redan
på onsdag!



Foom testas av sjukgymnasten.... hon tror att han med träning
kommer att bli mycket bättre och kanske till och med kan lära
sig gå.



Foom lyckades charma in sig hos både barn och personal, han är en härlig liten kille.
En liten tjej ville spela trumma tillsammans med honom.


Dörren till pool området var stängd, så vi tittade genom nätstaketet
men Foom nöjde sig inte med det......
- öppna dörren, sa han. Sen ville han förstås plaska lite också, både han och
sjukgymnasten var ganska blöta innan han var nöjd.

SVEN....vilken Sven?

I SVEN en tidning för och om svenskar utomlands....kan du läsa om
mig, och husbygget till Fon och Wasana. Bara klicka
på bilden av tidningen lite längre ner till vänster här på bloggen.

En ugn.....

Nu har jag fått tag på en spis med elektrisk ugn...och inte gas, som annars är vanligt här.

Anna min bakande väninna behövde inte denna spis längre. Snabbt erbjöd jag mig

att köpa den av henne.....för sponsorpengar som kommit in. I onsdags levererades spisen till Baan Chivit Mai. Tanken är nu att några av de som jobbar där ska få lära sig att baka lite enklare kakor, bröd och bullar som vi till att börja med kan sälja på våra stickcafe träffar.

Både Henrik och Kia har lovat att ställa upp som bagare för att lära upp de
som vill.... intresset är redan stort. Det ska bli spännande att se om
det så småningom kommer att finnas ett litet bageri med svenska bullar nere i
slumkvarteren.

Lyckad kväll om Tibet

Vi oroade oss i onödan Ld och jag.....maten och vinet räckte och alla förstod precis vad Ld berättad. En härlig samling tjejer....inte bara sweor, utan en del andra också.

S dök upp tidigt och hjälpte mig att få ordning på uppkopplingen till tvn....jag har lärt mig att be om hjälp istället för att slå min panna blodig som jag så ofta gör när det kommer till teknikens värld.



Hela skaran bänkade för att se våra foton och höra vår berättelse.
Ld hade fullt upp att svara på alla frågor som vi var nyfikan att få svar på.

En dagsetapp, 9 timmars vandring på 5000 meters höjd i ett landskap som nästan är overkligt vacket.

Jag, Rc, Ld på besök hos en familj i Laden.....denna by har fått sol-panel till alla
husen genom min vän R.C här i Bangkok...hon har en liten resebyrå
där hon erbjuder resor där man får möjlighet att se platser som inte
många turister annars besöker. Samtidigt bidrar man till olika projekt i landet man besöker.

Kolla in Asianinsights

dessa 2 foton har r.c tagit.....de andra är mina



Vi övernattade i huset som denna glada kille bor i...trampat jordgolv, britsar utmed väggarna
och en vedspis mitt i rummet....en oförglömlig upplevelse



denna äldre kvinna och jag delade en termos jak te på en bakgata i Lhasa.
Vi satt där i nästan 2 timmar och hon rabblade sina böner samtidigt som hon flyttade
en kula på radbandet för varje bön.



Pilgrimmer i Jonkan templet......ljusmassan är jak smör

förberedelser inför kvällen

Jag och Ld har bjudit in ett gäng sweor på en Tibet afton. Inte trodde jag att intresset kunde bli så här stort....nu är det 16 personer som sagt att dom kommer.

Vi tänker visa bilder både från min resa till Lhasa och från Amdo provinsen som Ld kommer ifrån och som jag tidigare också besökt. Ld oroar sig för att gästerna inte ska förstå hennes engelska och jag oroar mig för att smörgåstårtan inte ska räcka ; )

På 5 200 meters höjd ligger Laden, väldens högst belägna

bosättning, 7 familjer bor där permanent. Denna gästvänliga

kvinna kom och mötte oss med en kanna jakte när hon hört att

vi var på väg.

reflexologi kurs

Ld, min tibetanska inneboende har fullt upp. Hon vill hinna med så mycket

på dessa 4 veckor som hon ska vara här i Bangkok. Igår började hon en kurs i reflexologi

hos Doctor Feet....så ikväll har jag fått känna på hennes starka nypor.

Ld hade faktiskt aldrig hört talas om denna form av fotmassage innan hon kom hit för en vecka sedan. Men hon blev "biten" direkt....även om hon ser lite obekväm ut på fotot. Nu får hon chansen att både lära sig denna teknik samtidigt som hon får praktisera engelska....perfect.

Förhoppningsvis hinner hon med att lära sig lite thaimassage också innan det är dax för henne att åka hem igen.

på skol-titt i Bangkok

Idag har jag och Kicki varit runt och tittat på 2 olika skolor för barn med särskilda behov.
Vi vill hitta en skola som passar för Foom, den lille handikappade pojken som jag tidigare skrivit om. Han som fick en sittkärra från Sverige innan jul.
Han kan prata men varken sitta eller gå ännu. Läkarna har sagt att han nog kan lära sig om han får bra träning.



Vi var först på en skola där barn och ungdomar med i stort sett alla handikapp kan gå.
både Kicki och jag blev imponerade av hur bra de
tog hand om sina elever. Här tror vi att Foom skulle må bra av att få gå så nu ska vi ta
med mor och son på studiebesök dit och hoppas på att de också är possitiva.....

Den andra skolan vi besökte låg nere vi Klong Toey i närheten av slumområdet. Men där tog de bara in mentalt handikappade barn. Så det är inte aktuell iallafall inte den här gången.