Vilse på Chatuchak

Efter 8 år i Bangkok och otaliga besök på denna enorma helgmarknad.
Men varje gång jag är där så lyckas jag att "villa bort" mig totalt.....jag hittar till 2 ställen, ett där dom säljer fotbolls-dressar och till kyckling och papaya-sallads-stället. Det är lika irriterande varje gång att inte hitta dit man vill. Men i slutändan jag brukar ändå vara ganska nöjd när jag åker därifrån med mina påsar.



dagens inköp.....en ska bli en present och den bruna ska jag ha själv.
tänkte använda den nästa stickcafe...för jag tror att några av kvinnorna
kan vara intresserade av mönstret. "Två flugor i en smäll"



Vilse...vad gör det när det är lika trevligt överallt.



Jag är svag för allt tovat...köpte inget - tittade bara idag.

Hårsnoddar-också tovade

Miljötänk.... kokosglass i eget fodral. Väldigt smart och gott!!

En tröst är ju att man aldrig behöver vara hungrig på Chatuchak....

mat för alla smaker....själv älskar jag att pröva det mesta och det syns.

Kan inte riktigt förstå dem som är livrädda för att äta ute på gator och

marknader det är ju halva nöjet av att vara i Thailand. Fast friterat är

inte riktigt min favorit från det thailänska köket

....det ska väl vara några strips som nattamat i så fall ;)

På kantstötta fat serveras den godaste Som Tam och grillad kyckling

som jag känner till. Denna enkla resturang är proppfull av folk men

det är värt besväret att vänta. Den ligger i närheten av MRT stationen

på section 26..... och dit hittar jag alltid.

mera från stick-cafeet

Vårt Stick café i slummen har verkligen blivit populärt, både bland hit-resta turister, bofasta svenskar och människorna som lever i slumområdet. Det är nu 8 veckor sedan vi startade och vi blir fler och fler hela tiden. Jag tror att alla håller med om att det är
en trivsam oas...där thailändare möter svenskar, fattiga möter rika, handikappade möter friska....man måste absolut inte kunna spåket för att förstå varandra. Igår var vi säkert 30 personer som alla kände att vi både fick möjlighet att ge av oss själva men att vi också fick så mycket tillbaka. (Kolla in Henriks och Kickis blogg om ni vill se fler bilder och läsa lite skyt om mig ;) men glöm inte att jag är inte ensam att hjälpa, det är Kia som gör grovjobbet numera)Jag tänker på hur den autistiska lilla tjejen som Kia försökt lära att sticka ända sedan vi startade cafet....igår var det den tjejen som visade Kia hur man använder träramen om man vill göra en halsduk. (se inlägget förra veckan)



Lyckan är stor när Toi lyckas att både hantera virknål, träram
och samtigt hålla upp huvudet så jag kan fota.




Brända Bullar....det ska mitt cafe heta om jag någon gång skulle få för mig att öppnar eget. Igår kände jag att det kanske var min tur, att bjuda på hembakat i slummen......allt gick som smort fram till att jag skjutsade in 1:a plåten i ugnen.....satte mig och åt frukost med Ld tills det började osa bränt....2:a plåten klarade jag.....3:dje hamnade jag på internet så den blev också bränd...fn
En gång i tiden var jag bra på att baka.....men det var länge sedan.



För några dagar sedan när S och jag bodde på Marlee gardens jag träffade en ung tjej Winnie i Nai Harn nedaför Puket. Hennes föräldrar driver Trädgård, ett svenskt cafe sen 4 år tillbaka....och där kan de baka bullar....mmm. Varje dag luktar det nybakade, obrända bullar där. Funderar på om kanske man kan lura hit henne att hjälpa till med bakningen till vårat stickcafe. Mina bullar gick faktiskt också åt...Ploy 2 är en smart tjej hon sålde de brända bullarna ....som bullar med cholklad och de obrända som vanliga kanelbullar!!!

Idag var det rena rama julafton...när Therese och Lisa kom från Sverige med ost och saltlakrits till Stefan, tidningen M till mig 50+are och en knökafull resväska med garn och stickor till vårt Stickcafe. Sonja och hennes mor kom med en påse härliga, flossiga garner som de unga tjejerna slängde sig över, men först måste de tänka ut vad de vill använda dem till. Inte nog med det, Therese hade även kånkat med sig en sittvagn, som v förmedlades till en lycklig mamma, vars gamla vagn rasade samman för några veckor sedan.

Lite pinsamt...

Nu ber jag om hjälp på detta sätt....kan någon berätta hur jag ska ta bort mig själv som följare...av min egen blogg? Fråga inte hur jag lyckades hamna där....det bara blev så!!!

Back home again

Nu är jag tillbaka i Bangkok igen, efter några kul dagar tillsammans med Susanna i Krabi och Puket. Eftersom hon är proffsigare än mig, både när det gäller fotografering och bloggande så tänker jag "snålåka" på det idag. Ni ser ju själva att jag inte är någon fotograf, även om objekten valdes med omsorg. Istället ska jag skriva om vad min tibetanska vän Ld och jag har förkovrat oss i idag.

Lhamadrolma och khun Boy pratar

herbs

Jag hade åter-besök hos Khun Boy som jobbar hos Doctor Feet. Dr Feet är ett reflexologi-massage-ställe som ligger på Sukhumvit soi 49. Dit går jag för att få behandling för mina dåliga knän...det knirkar och gör ont. Jag vägrar tro att det har med åldern att göra ;)Och är det någon som kan fixa sån här så är det Khun Boy.

Detta blev det ultimata studiebesöket för Ld...på 3 timmar försökte hon lära sig ALLT om de behandlingar man kan få hos Dr Feet.....förhoppningsvis ska hon få gå en utbildning där under tiden hon bor hos mig. Vad kan passa bättre för en som är doctor i tibetansk medicin?

Vad är det då som är så speciellt med Khun Boys massage? Jo, han är otroligt bra på att hitta de punkter som behöver behandlas. Genom att massera, trycka och bända lyckas han göra så att smärtan försvinner mer och mer. Han använder både sina fötter, armbågar och händer med en otrolig skicklighet när han masserar....och det är faktiskt mer behagligt än vad det ser ut.

Idag ingick också herbal massage vilket är stora örtkuddar som han värmer upp och sen baddar

de delar han behandlar.....detta gör att ämnen från örterna tränger ner under huden och hjälper till i den helande processen. Lukta gott.... gör det också, och sen är man gul som lussekatt i flera dagar.....men vad gör det?

Nu ska jag fira...

Vill ni se denna ljuvliga blomster i verkligheten?

Emporium har klätt in hela varuhuset i orkideer....är ni Bkk så gå dit, det är värt ett besök.






Nu får det vara slut med sorgliga foton ett tag.....nu ska jag fira. Fira att det är många som läser min blogg, denna vecka har jag haft över 700 besökare!!! Nu blir jag nästan lite nervös när jag ska skriva något.
Fast de stackare som blivit mina trogna följare....lyckades jag visst radera bort på något vis. Hoppas ni inte är sura utan hänger på igen, om jag inte lyckas hitta bilderna.

Tandläkarbesöket med Ploy gick bra och hon är nu en 1 tandstump fattigare och gladare. Vi var där i god tid, halv 6 i morse men fick inte träffa tandläkaren förrän kl 10!!

Jag tänker ta lite ledigt....från projekt, familj och blog. S o jag ska bl a till Puket och inspektera den nylagade poolen, hos Ging och Malee och sova på deras lilla hotell som verkar så mysigt. Sen hoppas jag att vi hinner träffa några andra som jag också kommit i kontakt med via min blogg.

När jag kommer hem igen på tisdag, så sitter nog min vän från Tibet här och väntar. Om allt klaffat med biljett och visa...man vet aldrig när det gäller Kina.

1:a tandläkarbesöket

Det är inte bara Ploy som funderar på vad hon gett sig in på.

Tänk er att var 19 år, och aldrig tidigare varit hos en tandläkare!! Det är precis vad Ploy berättade när Susanna och jag idag följde med henne till det stora Militärsjukhuset, som ligger nära Victory Monument. Det var tur att jag visste vart vi skulle och vem vi skulle träffa, för det fanns inte en enda skylt som var textad på engelska. Och ingen av oss 3 kan läsa thai ännu, fast Susanna lyckas nog snart knäcka koden i alla fall om man får tro vad hon skriver sin blogg.








Ingen vacker syn...varken på röntgenbilder eller "live". Framtänderna i överkäken är helt borta.



Vi blev mycket vänligt bemötta på mottagningen. Samma tandläkare som jag träffat i tisdags undersökte Ploy. Jag har ju sett att Ploys framtänder är fula...men det går inte ens att beskriva resten av munnen ser ut. Eventuellt kan man laga 4-5 tänder resten måste tas bort. Jag trodde Ploy skulle bli förskräckt och säga att hon inte vill fortsätta, men hon var så glad hela tiden och tycker att vi ska köra igång så fort som möjligt.... så klockan 05 i morgon, har vi bestämt att jag ska hämta upp henne...om hon inte hunnit ångra sig.


Lite eftervård.....idag fick vi besök av Elisabeth när vi hade stickcafe.
Hon passade på att trycka lite på Ploys ömma punkter både på fötter och huvud...riktigt skönt
tror jag Ploy tyckte efter en omtumlande dag.

gulliga khun Moew...hon bryr sig så mycket om alla. I morse gjorde hon

Ploy fin innan vi skulle till tandläkaren.

det börjar bra...

Jag måste berätta hur det gick hos tandläkaren. Jag valde en klink som de flesta falanger går till. Där fick jag träffa en tandläkare nästan direkt. Jag berättade att jag jobbar som voluntär i slumområdet och att jag ville hjälpa denna tjej till att få nya tänder.

Direkt berättade tandläkaren att detta var ett dyrt ställe jag valt...det visste jag ju innan. men jag sa att jag ville vara säker på att hon verkligen får ett riktigt utlåtande, så därför vände jag mig till dem. Men jag sa också att detta bara skulle gälla första konsultation. Sen hoppades jag att vi kunde bli tipsade om ett billigare sjukhus men med lika bra kompetens!!

Jag fick tips om ett general hospital vilket är betydligt billigare tandvård men med lika kvalificerad personal, som på det dyra stället. Jag tackade för hjälpen och bad henne skriva ner adressen och för säkerhets skull sitt eget telefonnr om jag skulle behöva mer hjälp.

Precis när jag skulle lämna rummet sa hon -ni kan komma på torsdag, då jobbar jag där och kan hjälpa er att träffa rätt person.....jag blev så glad så jag knappt kunde hålla tårarna borta.
Människan är GOD...åtminstone de flesta jag träffat

Nu ser jag fram emot att få berätta detta för Ploy.

This day

Klockan är redan halv två och jag har forfarande inte kommit iväg på de
uppdag jag ska fixa idag. Jag börjar nästan alltid dagen med att skriva en lista
på måste-fixa-saker...förhoppningsvis kan jag stryka det mesta när kvällen
kommer. Fast det händer ofta att det hamnar på morgondagens lista igen. Men detta ska bli gjort.....innan sonen kommer hem från skolan, helst.

Först ska jag försöka hitta en tandläkare som jag kan rådfråga ang. en ung tjej som behöver få sina tänder fixade och möjligen också en käkoperation. Håll tummarna, för detta är mitt nästa storprojekt efter husbygget.

När man träffar alla dessa barn och ungdomar i slummen så kan man inte låta bli att fundera på om de aldrig borstat tänderna. De har bara ruttna tandstumpar som sticker upp. Det skulle vara riktigt kul att dra igång ett litet..."tandtrollsprojekt" på förskolorna i slummen....jag har nämligen träffat en thai/svenska som jag tror skulle passa perfect till detta uppdag. Hoppas DU känner dig träffad K ;)

Efter tandläkarbesöket ska jag till Scandinaviska kyrkan. Kyrkan kommer att flytta ut från sitt trevliga hus och i stället förlägga verksamheten på lite olika platser. Detta är sista månaden så det känns lite vemodigt... även om jag inte är där så ofta.

Jag tänkte höra efter om de behöver flytthjälp, Moews man har inget jobb under nästa månad så hon frågade mig...eftersom hon tror att jag kan fixa ALLT. Hon är orolig, det är ett stort avbräck i deras ekonomi om det uteblir en månadslön.

besök från Tibet

Nu är det spännande saker på gång......Tibet främmande. Om några dagar kommer
en tibetansk tjej hit och hälsar på...inte bara på en 11-fika utan en hel månad!!!

Jag hoppas inte jag "tagit mig vatten över huvudet"...eller hur man säger.

Ld som jag kommer att kalla henne .....träffade jag för 3 år sedan, då hon var här för att studera engelska. En gemensam vän till oss båda hade bjudit henne till Bangkok.....jag träffade henne några gånger under den vistelsen, när hon sen skulle åka tillbaka så fick jag möjlighet att följa med till Lhasa. För mig var det en oförglömlig resa....mycket tack vare Ld och vår gemensamma vän. (jag kanske berättar om det i bloggen någon dag)

Nu funderar jag på hur jag ska göra för att denna vistelse ska

bli intressant och givande för henne. Hon kommer för att hon

vill träna engelska... Så jag hoppas att jag med hjälp från intressanta

människor jag mött under dessa år, ska hitta några stycken som har

lust och möjlighet att träffa henne, så hon får praktisera engelska.

Jag är ju inte blyg när det gäller att be vänner om hjälp, varken när

det gäller sånt här, kakbak eller sponsorer till mina projekt. Så jag fixar

nog detta också ;)

Ld är läkare i tibetansk medicin.... bara det är ju spännande. Själv är jag inte är speciellt insatt i ämnet, men om 1 månad eller så...då är jag säker på att jag fått veta en hel del!

Stickningen får konkurens

När ni läser detta så förstår ni kanske varför jag hellre kör egna projekt än ingår i en organisation. Tiden från tanke till handlig kan gå otroligt snabbt när det gäller mig.....och så funkar det oftast
inte i en organisation, då det är många som ska vara med och tycka. Och innan det är klart
att köra igång.... så är jag redan inne på nästa lilla projekt!!



I lördags hade jag besök av 2 vänner från Sverige, de ville gärna se
Fon och Wasanas nya hus nere i slummen. Så på väg dit i de trånga,
smala gångarna såg jag en kvinna sitta i en dörröppning och greja
med en liten träram......



Precis en sån ram som en god vän skänkte ett mig ett antal nyligen.
När han besökte stickcafeet så märkte han att det är inte alla som
kan lära sig att hantera 2 stickor....så han tyckte vi skulle prova detta
handarbetet.....
jag hade inte en aning om hur det funkade och inte han heller.......
Så där som sänd från ovan, satt HON....denna vackra kvinna, som jag
frågade "vill du bli slöjdlärare" på vårt stickcafe???



Klart hon ville......och varenda träram var snabbt upptagen och halsdukar
började växa fram i en rasande fart. Stickningen får nog ses som utkonkurerad
åtminstone tills vintern är över. Är det någon som vill köpa så hör av er,
pris 250 baht eller 50 svkr



Fooms mamma har övergått till virkning...enklare när hon så gott
som alltid har sonen i knät.....idag var han dessutom lite febrig.




det är inga små grytlappar hon virkar.......filtar till sonen och överdrag till
möbler. Hon sprang hem och hämtade för att visa oss sina alster.




Trägen vinner....synd att inte Kia kan sitta där varje dag och öva med Oi.
Några maskor går bra och vissa gånger t o m ett helt varv men sen......helt
borta....jag känner igen mig själv från slöjdlektionerna...så fort jag var mer
än en meter från lärarinnan så hade jag glömt hur man gjorde!!!

Besök på Jips skola

Nu var det alltså dax att följa med Jip på studiebesök på hennes
universitet..... Rangsit University, en campus till Bankok Univ.
ligger ca 1 tim resa norr om Bangkok......Första anblicken är minst
sagt imponerande....ser ut som en rymdstation i mina ögon.
Bakom dessa mäktiga byggnader ligger sen ett jätteområde
med byggnader för alla utbildningar...det kändes större än
hela Landsbro....det samhälle i Småland jag bott större delen av
mitt liv.



Tjusigt värre.....hoppas utbildningsnivån är lika imponerande.



Jip visar stolt upp skolan, detta 4 året behöver hon bara
vara på skolan 2 dagar i veckan resten sköter hon hemifrån
eller på universitet i Bangkok.
Nästa månad blir hon klar med sin utbildning....och ska ut
på arbetsmarknaden. Sen får hon komma tillbaka till skolan
för Graduation ett helt år senare......något som jag
inte riktigt kan förstå anledningen till. Fira vill man väl göra
direkt när man är klar med utbildningen??



lite generad över att se sig själv är hon..... men hon är helt med på att jag
berättar hennes historia på bloggen



Entre planet till det nybyggda biblioteket...där studenterna har tillgång till
allt inom media.

det är väl skoluniformen som skiljer lite annars är det same same överallt.....jag minns knappt hur livet före mobiltelefonen funkade.... gör ni det??

Retro restaurang

Lai Rot "många smaker" heter en av mina guldkorn när det gäller thaimat i Bangkok
Sukhumvit, soi 49 mitt emot Samitivej Hospital ligger den..... och där har den legat

i 30 års tid!!! Riktig retro känsla att kliva in.

Troligen ser den likadan ut idag som då.....äldre damer och
ljusgröna galonklädda träsoffor.....sidenblommor blandat med

halv vissna krukväxter.....

trots att vi bodde bara några hundra meter bort i 5 år... så var det inte förrän

vi skulle flytta som jag hamnade där första gången....men sen har det blivit

många luncher där.....

Detta är klart min No 1 dish .... prawns with lime and herbs. Men det finns

mycket annat jag också gillar, kycklig i ingefära, kao soi-soppan och

thaidessert som jag alltid avslutar besöket med.....precis som förr i tiden.

Jip...del 2

Så träffade jag Jip och hon berättade mer om sin dröm om att få läsa vidare. Jag blev ännu mer skeptisk till hennes önskan när jag förstod hur dålig hennes engelska var....vi fick ta hjälp av tolk. Som ni förstår så blev det ändå ett positivt möte.

Hon ville läsa MULTIMEDIA AND INTERNET SYSTEM ENGINEERING...IT programmet på BANGKOK UNIVERSITY

Eftersom det aldrig har varit meningen att Jip skulle studera vidare efter college, så var varken hennes engelsk- eller matte-kunskaper tillräckliga. Men Jip menade att det skulle hon kunna läsa ifatt och hon var inställd på att det skulle vara tufft.

Jag vet inte hur det gick till men hon lyckades i alla fall få en plats på den utbildningen hon ville.....så 2006 började hon en 4 årig utbildning till dataingengör!!

Anna...en svensk tjej som hjälpte Jip att förbättra sin engelska när

hon precis hade börjat läsa...sen har Gertie en annan svenka hjälpt

henne mycket också.

Jips mor och far, stolta föräldrar

Jip lyckades även få studielån för större delen av utbildningen. Så vad hon behövde var hjälp med var pengar till dagliga utgifter buss, mat skoluniform, avbet på dator och allt annat som tillkommer. Jips föräldrar har väldigt låga löner och har inte möjlighet att betala alla utgifter

själva.

Sponsorer, fick jag min gamla syjunta i Sverige att ställa upp som....Inte bara "syjuntetanterna" utan även två döttrar. Varje månad förmedlar jag ca 600 svkr från dem.....det är vad som behövts för att uppfylla en ung tjejs dröm om en riktig utbildning.

Jip har hjälpt mig otroligt mycket med mina olika projekt i slummen

under de år hon har studerat....det är alltid henne jag ringer om jag

behöver hjälp med översättningar och att få tag i folk i slummen.

Marita och Anna, två av sponsorerna, hälsar på i Bangkok

och passar på att träffa Jip hemma hos mig.

Jip har självklart inte glidit fram på ett bananskal...utan har fått kämpa hårt. Men hon har aldrig gett upp...fast det ibland har varit nära några gånger....speciellt när hon har varit tvungen att be om extra pengar...till sånt som bara dykt upp under utbildningens gång.

Nu går Jip sista terminen och på tisdag ska jag få följa med på ett studiebesök på hennes unviversitet....forts följer

Khon Kaen

Vad gjorde jag då i Khon Kaen??

jag knallade runt i stan, tittade på tempel och tittade på folk,
åkte ut på landsbygden och var på ett sidenväveri i Chonnabot.
En av anledningarna till min resa var att få träna
upp min thai.

.....skolor i all ära men det är ute bland vanliga thailändare
man förstår om man har lärt sig något på lektionerna eller inte.



en av munkarna på Wat That putsar på buddastatyerna




jag fick hoppa ur skorna och hjälpa till att putsa torsdags-
buddan ....olika buddas för vilken veckodag man är född, berättade
kvinnorna.



En trevlig liten dam som jag stannade till hos ganska länge,
efter en stund kom en väninna som också blev lite nyfiken
på "falangen" som satt där vid gatuståndet...och pratade så länge.

falang säger thailändarna om oss utlänningar

....mmm hennes friterade bananer var inte heller så tokiga!



en försäljare...som naturligtvis såg till att jag fick med mig
några små amuletter tillbaka till Bangkok. Hans lilla butik låg precis
vid busstationen.



Det var förresten inte bara jag som fick öva upp min thai...en eftermiddag när
jag inte hittade dit jag skulle, så frågade jag två ungdomar om vägen.....
då bestämde de sig för att följa med och visa och på så sätt få chansen att öva på
att prata engelska!!

Buss till Khon Kaen

Varje år en vecka i januari åker sonen på skolresa, då känns det alltid lite tomt speciellt som maken envisas med att också vara ute och resa. En sen kväll för precis 1 år sedan när jag satt ensam så bestämde jag mig för att åka bort från Bkk några dagar.....så snabbt packade jag en väska, stack ut till buss terminalen vid Mo Chit utan att veta vart jag ville åka. Jag tittade runt lite bland de bussar som stod redo att lämna Bangkok. En hade destination Khon Kaen....den valde jag för där hade jag inte varit tidigare. Khon Kaen...Thailands 4 stad i storlek, mitt i Isan regionen och ca 450 km från Bangkok lät som ett bra resmål.... biljettpris ca 300 baht enkel resa i VIP buss

....resan tog 6 timmar. "Bortresan" då åkte jag vid midnatt

och kom fram tidigt på morgonen ...hemresan gjorde jag på dagen för att

få se lite av resvägen också.....då hade jag turen att få sitta längst fram på över-

våningen...det var nämnligen de enda osålda sätena...billigaste också!!!

De enda sätena som har bälten..... och massage!!! Tänk er massage i hela 6 timmar,

om man vill, bara att välja program.

Det är väl ingen av dessa anledningar som gör att thailändaren inte gillar

att sitta där...utan... att de då inte ser TVn.....däremot HÖR man den...så nästa

bussresa kommer jag att få andvändning för mina nya QuietComfort-hörlurar!!

Förutom skrålet från TV var det en mycket behaglig resa....det ska bli fler buss

turer.

Ett litet "hak" vid buss stoppet i Khon Kaen,

nära hotellet där jag bodde.

Vem säger att en munk inte också kan ha laster???

VIP bussarna stannar inte ofta.....men jag tog en annan busstur från

Khon Kaen och så fort den bussen stannade så hoppade det in försäljare.

Allt från halstabletter till grillad kyckling kunde man köpa utan att

ens behöva gå av bussen!!

Vad gjorde jag i KK? det ska jag skriva om snart : )