Påsk i repris

Eftersom "bloggerskan" har lite svårt att hitta
tid och inspiration till nya inlägg så kör jag ett av tipsen från "Hur man gör sin blogg mer populär".....var inte rädd för att länka till gamla inlägg från din egen blogg!

Här kommer repris på inlägget från påsken 2010

Lilla Pinky....överlycklig över jätteägget. 

en gentjänst...

galgförsäljningen har gått bra i sommar...ja, hela året förresten. Nu känns det som vi kommit i fatt när det gäller materialinköp och annat. Det finns en del pengar på kontot som ska spenderas där de behövs bäst....eller där jag tycker de behövs bäst ;) Jag har länge funderat på hur jag skulle kunna hjälpa den vackra kvinnan som damp ner framför mig en gång när jag verkligen behövde en som henne, detta kan ni läsa mer om här

Det har gått några år sedan hon hjälpte oss på stickcafeet. Jag träffar henne ofta eftersom hon bor i närheten av Fon och Wasanna, det senaste året har hon varit mycket svag och ligger ofta i dörröppningen och vilar. . Jag brukar stanna och prata och har förstått att hon har bröstcancer och att det troligen inget går att göra för att stoppa den. Några gånger har Moew och jag frågat om hon vill göra galgar men hon har svarat att hon inte orkar. Jag vill gärna göra henne en gentjänst eftersom hon var så gullig och ställde upp och lärde oss påta, den där gången. Idag fick hon ett kuvärt med 10000 baht....en liten uppmuntran, från sina fattiga men friska medsystrar i Häng På projektet....

Kli i fingrarna....

Helgen har varit lugn....planerna var först att vi skulle åka till Koh Samed, men det blev aldrig så. Stefan blev kvar i Kina och Hugo och jag har tagit det ganska lugnt. I fredags var det farwellparty och i lördags tog jag först en sväng på Thai Craft Fair....köpte mest goda sallader och annat vegetariskt.

På Siam Paragon händer det alltid något, åtmindstone på helgerna. Nu var det en stor utställning om handarbete...det var utan att jag blev lite sugen på att dra igång forna tiders stickcafe i slummen igen.
Inte svårt att få inspiration efter att sett dessa orginella handarbeten!!

Hugo köpte sig en  ukulele i höstas och nu börjat ta lektioner, så nästa år hoppas jag han också är med uppe på scen.....kanske jag också  ;) för det var verkligen medryckande när hela scenen fylldes med alla ukulelespelare både thailändare och andra nationaliteter. Tyvärr gjorde den tryckande värmen gjorde att vi inte stannade så länge....smältpunkten var nära. Festivalen pågick annars både lördag och söndag, många passade på att ta en frilektion i konsten att hantera en ukulele.

Jan Bara i Bankan har skrivit lite mer om detta....

Brownies....

I "bageriet" på BCM har det jobbats för högtryck hela veckan....nu skulle 200 Brownies bakas och för några dagar sedan var det 8 tårtor!!
Det känns bra att veta att detta har blivit verklighet tack vare att vi startade vårt Stick-cafe där förra året. Innan dess hade ingen av varken personal eller ungdomar bakat. Efter ett tag köpte jag en spis med ugn av en kompis och ställde dit. Sen turades Kia och Henrik om att lära ut av sina bakkunskaper varje torsdag då vi hade Stickcafe ute på gatan.
Sen vi slutade med stickcafe träffarna har de fortsatt att bakat då och då. En dag sa jag att jag tänkte ta tillbaka spisen om de inte använde den mer...och då började det hända grejer.... så nu bakar de så mycket så de önskar sig en riktig bageriugn...och någon som kan lära ut lite mer! Kanske dax för bröd och bullar?



Många ägg som ska knäckas och byttor som ska röras....till 200 Brownies!!!
Nam har skollov denna månaden så hon hjälper till på baan Chivit Mai varje dag.


Viktigt att fota alla i rummet.....så fort kameran kommer fram så vill alla vara med på bild.
Sunvieng som också har lov från utbildningen var både med och bakade och tillverkade nyckelringar. Tjejerna sorterar pärlor.





Sortera pärlor i olika färger.....ibland undrar jag om någon mixar ihop
dem igen när hon är klar....för det verkar alltid finnas jobb.

hemma igen....

Nu är jag tillbaka i Bangkok igen efter att ha varit i USA och bara gosat med nyaste barnbarnet i en vecka.

Vem smälter inte för ett sånt här underbart leende??

Resan är lång men det inget jag direkt sitter och tänker på när jag väl är på planet, tycker faktiskt att det är skönt att inte kunna göra så mycket. Jag flyger alltid via Tokyo och därifrån direkt till Detroit....sammanlagt tar det 19-24 timmar fast denna gången blev det ett stopp i Alaska också så det tog lite längre tid. Men jag fick se ett otroligt landskap så det var det värt. Fast nästa gång vill jag stanna lite längre och hinna se mig omkring.

I början av veckan blev det flera långpromenader med barnvagnen.....är det något jag saknar i Bangkok så är det lååånga promenader. Men tyvärr blev det regn och rusk i slutet av min vistelse men då passade vi på att ta en vända på IKEA och det är ju inte det sämsta heller.

Cissi och Evelina har läst om stickcafe i slummen....så nu tyckte de att jag kunde lära dem också att sticka....fast jag kan inte säga att de behövde så mycket lektion, det var ju inte länge sedan de hade slöjd i skolan...det är väl som att lära sig cykla....har man en gång lärt sig så finns det kvar någonstans i bakhuvudet.

en helt vanlig torsdag

Torsdags eftermiddag betyder stickcafe eller kanske bara cafe....det är för varmt att sticka så det blir mest prat och det är ju minst lika viktigt.

Jag har i alla fall lärt både Nan och Ploy att virka mormorsrutor idag...får se hur länge det sitter. Själv var jag slöjdlärarens "trögaste" elev tror jag....fick stå framme vid katedern (självvalt), för så fort jag återvände till min bänk hade jag glömt hur man gjorde!

Sunvieng och Nam.....fast fotot är från ett tidigare tillfälle.

Sunvieng en ung kille som jag har berättat om tidigare....behövde nya sandaler.
Hans ena ben följer inte riktigt med, när han går. Så därför sliter han ut skor på nolltid...speciellt de billiga skor som han har råd med.
Moew undrade lite försiktigt om jag kunde tänka mig att bidra till ett par nya sandaler innan
jag åker till Sverige..... vilket jag inte kunde säga nej till. Förhoppningsvis köper han nu ett par som håller tills jag kommer tillbaka i augusti.



Fooom tittar alltid in på Baan Chivit Mai när han kommer hem från skolan på torsdagar....då han har mycket att berätta. Idag fick jag en inbjudan till en speciell lekdag på hans skola....tyvärr har jag redan åkt till Sverige när den går av stapeln, så jag ska kolla med H&K om de har möjlighet att gå dit. Foom ville också vara med och leka med de större barnen som också kommit tillbaka från sina skolor....speciellt bilen blev han förtjust i. Det är så roligt att se hur Foom lyckas med att hålla upp huvudet... även om det hittills bara är korta stunder. Också kul att se hur naturligt de friska barnen umgås med honom......hoppas det fortsätter så även när de blir äldre.

jag hann med att träffa Jip en kortis.....vi tog en dricka ihop. Jip har Jobbat i Annas snackshop några dagar mellan jobbintervjuer för ett redit jobb. Lite deppig var hon hade precis fått nej på ett jobb som hon gärna velat ha......det är bara att ta nya tag, i morgon har hon en ny intervju.

Vad kan jag göra mer än peppra henne????

Up to you.....

Oh, vad jag är trött på denna fras.....jag tycker att thailändare använder den i alla sammanhang. Jag vet aldrig hur den ska tolkas...up to me, kanske.

För några veckor sedan, när vi diskuterade kurs-avgift för en tjej......jag frågar är det ok om vi betalar halva priset......up to you, svarar kursledaren. Ska jag tolka det som att han verkligen menar att det är tillräckligt? eller menar han att jag är snål som inte kan betala full avgift för henne?

Idag var jag den enda icke thailändare på stickcafeet. Jag kan väl erkänna att jag kände mig låg, huvudvärk och trött av denna envisa värme, (det hjälper ju inte ens att det regnar). I alla fall så tyckte jag att det var ett bra tillfälle att diskutera stickcafeets vara eller icke vara. Så jag tog Jip till hjälp och frågade vad de stickande tjej-damerna tycker. Tycker ni det är bra att jag kommer varje torsdag? Vill ni att vi ska fortsätta att ha stickcafe eller vill ni göra något annat?SVARET......UP TO YOU!!!! Jag ville bara ta mitt pick och pack och gå därifrån.....för mig kändes det som att det "spelar kvitta" för dom . Så när Jip förstod att jag tolkade det negativt så sa hon.....dom vill fortsätta men om du inte vill så förstår dom!!! Sant eller inte så kör vi på ett par gånger till....om inte annat så jag har något att göra ;) Jag blir aldrig klok på hur olika vi funkar.....men det är väl därför det är så spännande att träffa människor från olika kulturer.

Besök av candy-man....vem kan motstå en nytillverkad godisklubba??? Jag önskar att de kunde införa lördags godis i detta land......innan varenda unge förstör sina tänder.

Först eldade han lite i en plåtask och så smeten blev mjuk och lätt att forma till roliga slickepinnarHär är en mycket sugen kille.....han var inte lika söt när han senare hade ätit klubba och sen legat och rullat i smutsen.

nästan synd att ätas upp

Jip och mamma Pen...ser ut att trivas.

Vad hände annars på stick cafet i dag?......Lek skötte som vanligt sitt jobb att plocka fram bord, stolar, stickor och garn. Ploy vaknade framåt 3!!! och sen fixade faktiskt hon och Sunvieng en chokladkaka, nu bir säker Hegge glad.....Oi, Fooms mamma berättade att Foom varit sjuk sedan i tisdags.....det var den skolstarten, det. Moew var sjuk och ställde in S thailektion för första gången tror jag. Nän....väntar på att hennes utbildning ska börja och under tiden jobbar hon på Klong Toey marknaden och säljer....kycklingar...levande.

Ploy säljer chokad kaka til Jip

Lus-ungar

Uppradade på trappan till Baan Chivit Mai satt dom idag......ett helt gäng med söta små lusiga flickor.

inte utan att man kommer att tänka på Madicken o Lisabeth

Ploy(proj nya tänder) och Nam luskammade varenda unge.....hjälper kanske för stunden men vem lägger kuddar i frysen eller tvättar alla sängkläder, som vi gör i hemma när det är löss pågång, ingen vad jag vet. Så nästa vecka är det nog dax för luskammen igen.

Ploy 2 hade lovat Hegge att köpa in och fixa så bakningen blev av idag också, nu när han är på

väg hem till Sverige. Tror ni hon höll sitt löfte??? Icke sa Nicke, hon låg fortf och SOV klockan halv 3 på eftermiddagen!!!! Precis så här är det för flera av de ungdomar jag känner där nere, de tar inte ansvar för något.....Ploy skyllde på att hennes mor inte väckt henne!

Bakningen är väl en sak men hon har ju missat sitt jobb också!

En stolt liten kille...som tror att han snart kan gå

Fooms mamma Oi kom som vanligt en runda till vårt stickcafe....hon var ivrig att berätta om ett

hjälpmedel hon fått hos läkaren förra veckan och ville att jag skulle följa med hem och titta. Hon berättade att Foom alltid vill ta fotona som han fick av mig för att visa dem överallt. Så idag fick jag lova att han skulle få fotot jag tog av honom när han står upp i stå-fodralet.... han var inte alls så glad som han ser ut på fotot, hela tiden. Det gjorde jätteont när Oi spände fast honom så då grät han lite.

påskgodis

Sista stickcafe omgången före Songkran uppehållet. Som vanligt var alla stolar runt borden fyllda och det känns mer och mer som att dettta har blivit en aktivitet som kommer att fortsätta även när vi utlänningar inte längre pushar på.
Igår dök Kia upp igen och alla blev så glada att se henne igen....inte blev det sämre av att hon hade med sig ett jättestort påskägg fyllt med godis!!



Moews dotter Pinky.....trodde förstås att ägget var bara till henne.
Men alla fick en regäl näve godis var så sen fick hon faktiskt ta hem
ägget....lite orättvist....hördes det från några....men men livet är inte
rättvist.....lika bra att de får veta det i unga år.



Visst är den fin.....aftonväskan som Suey håller på med. ska dit en dragkedja och
två små fack inuti. garnet är lite stickigt men det gör inget....

INTRESSERAD.....ge ett bud!!!!



Kolla vilka fina axelband min tunika ska få...har tyckt att det
ser lite för bart ut utan band. Så nu har jag tänkt klä mig påskgul,
men det kanske är dumt i dessa tider.
Nya demonstrationer i både i Bangkok och flera andra provinser
i morgon igen....



Nam är bara 12 år men har fått sluta skolan pga.....att hon inte tycker om det,
föräldrar som inte kan ta hand om henne, retad för att hon är tjock....och mycket mer.
Nu läser hon på helgskola och får bo på Baan Chivit Mai.....ingen bra lösning men den
bästa just nu. Flitig är hon i alla fall....älskar att jobba. Här säljer hon vattenpistoler för
några baht mer än hon har köpt in dem för.....samtidigt som hon stickar.

en vanlig torsdag

Började dagen med 6 km på löpbandet.....det lät väl bra?? tycker jag tränar jämt men vågen står ändå still eller på ++
å så frukost på lilla balkongen .....lyssnade på NHL-hockeyn, bläddrade i Bangkok Post...kaffe, gröt och frukt ...härlig start på dagen

Sen blev det ett besök på Bangkoks största och dyraste stickcafe...Big Knit....tänkte stjäla lite ideer att ta med till Bangkoks minsta och billigaste stickcafe....Small Knit....kanske vi ska döpa det till. Jag inhandlade 1 nystan garn......för 450 baht!!!!! tänkte Nän skulle virka axelband till en tunika åt mig.....450 baht...det kostade 10 nystan och 5 virknålar på marknaden förra veckan.



Jag passade på att berätta om Stickcafeverksamheten i slummen och samtidigt "tiggde" jag lite fint...OM ni någon gång får några nystan över(behöver inte vara de allra dyraste)så skulle vi bli sååå glada om ni vill skänka dem till vårt Small Knit. Det ville de visst och sen undrade de om jag kanske visste någon som kunde hjälpa dem att sticka och virka en del av de beställningar de får in......perfect jobb för Oi och Nän...båda behöver verkligen tjäna en extraslant.

Jag kände mig glad och nöjd och styrde kosan mot Emporium för att alldeles för sent anlända till SWEAs stående månadsfika på Starbucks......så det blev inget kaffe istället blev det lunch med två av tjejerna...på Olive...ett av mina favorit-lunch-ställen.





Då..... ringde "Hegge" och meddelade att det inte blev någon bakning idag för hans del....men han hade tänkt göra smulpaj med äpplen.....så det var precis vad vi trollade fram i eftermiddags. Och tro det eller ej....nu vet jag hur ugnen funkar.



vaniljglass och smuläppelkaka....mmmm och inte en smula blev det kvar.

Förresten så har vi nu berikats med en praktikant...Johan, som ska göra några timmars samhällstjänst efter skolan. Han undrade om han kunde få vara med på vårt stickcafe. Det blir toppen att ha ytterligare en kille som är med dessa torsdagar....som det tidigare varit så kvinnodominerat. Johan och jag hann också att följa med Wasana hem en sväng....till en miljö som de flesta ungdomar på Bangkoks internationella skolor aldrig någonsin satt sin fot i. Johan var lite tagen men också tacksam av att se få vara med om allt detta -det har öppnat mina ögon, sa han.

Så hem och fixa spagetti och köttfärssås till sonen. Själv äter jag inte kött så det fick bli en grönsaks röra med kikärtor. En vän kom förbi med några väskor fullproppade med kläder....för det ska väl bli en loppis snart igen...i alla fall om man ser högen väskor och påsar som växer i gästrummet!!

Och nu klockan 23 sitter jag här med det som jag tänkte skulle bli ett kort litet inlägg på 5 rader......eller så.


jag som har bestämt mig för att titta på ett avsnitt av Solsidan också innan jag somnar.

God natt!

Foom....

Till stickcafeet i torsdags hade jag tagit med på foton till Foom...de flesta från hans första besök på skolan. Ibland är han lite svårflörtad och ser nästan lite tjurig ut. Det gjorde han i torsdags också, ända tills jag tog fram fotona...då sken han upp som en sol . Sen pratade han och berättade vilka som var med på bilderna och om vad de gjorde....det märks verkligen att han älskar sin skola och lärarna där. Favorit nr 1... det är är sjukgymnasten,
och jag tror att det är ömsesidigt.



Foom och jag tittar på fotona......Elouise knäppte bilden som jag
nu lyckats sno från hennes blogg....tack E


Efter att Foom fått påsen med fotona ville han inte att någon skulle röra dem...han skulle
ta med sig dom till skolan och visa fröknarna.

Idag har jag också fått några trevliga mail.....Landsbro gänget under A-C ledning har samlat in pengar till Fooms
skolavgifter..... och Doris i Göteborg säljer halsdukarna som tjejerna här, har stickat eller hookat.... Malin och Eva har lovat att sponsra Foom lite varje månad. Sen vet jag att
Kikki och Hegge också håller i en insamling bland sina kompisar....tack alla
Så första halvårets skolavgifter till Foom är redan insamlade....pengarna för halsdukarna ska jag se till att tjejerna får dela på.

tupp kaka

Igår var det dax för mig att leta upp de gamla receptböckerna....för att
komma på något som jag kunde lära ut....eftersom både Hegge och Kia tagit
"ledigt" så föll det på mig att ta hand om "bakskolan" i slummen.



Välanvända böcker .....den rutiga började jag samla recept i när
jag flyttade hemifrån...eftersom jag lyckades undvika köket under hela
min ungdom så blev det panik när det var dax att bilda familj....men de
har överlevt....jag lärde mig både laga mat och baka.




Sunvieng.....har det inte lätt, tjejerna är hårda mot honom och
tycker att han är klumpig...jag tror han är den som passar bäst till
att hålla på med bakning. Här fixar han toppingen till kakan.





jodå...efter en del suck och stön så blev det en tupp-kaka....vi fick bara igång ugnen
på halvfart så.....den blev seg som en skosula....fast den kaka som inte går åt på våra
stickcafe den har ännu inte bakats...allt har en strykande åtgång...speciellt när det är
gratis!! (ja, jag vet ....vi hade bestämt att vi ska ta betalt.....men inte för skosulor, va?)



.......bullar ett oslagbart kort...även om man måste döpa om
dom nu för tiden. Dessa sparade vi så förskoleklassen skulle få
något gott i dag.





Lek...väntar på fikat. Han är den som fixar fram bord
och stolar till våra träffar...en alltiallokille.





jag fick ett mail från Elouise som var i Bangkok på 2 veckors praktik
från mediaprogrammet i Sverige. Hon läser inriktning journalist.....så det
är väl ingen överdrift att säga att hon valt rätt period. Speciellt som hon nu
bor i huset brevid Abhisit på Sukhumvit soi 31!!!!

Hon hade läst min blogg och vill följa med ner och se med egna ögon
vad vi gör....Här kan ni läsa hennes rapport om både blodbad och stickcafe
Nän visar henne hur man virkar söta blommor till håret...




Alla är inte lika flitiga....men säg den syjunta som handarbetar hela
tiden. Madrassförsäljerskan stannade till för att se hur det går till
att sticka...tyvärr skrämde jag henne när jag tog fram kameran....synd.

En ugn.....

Nu har jag fått tag på en spis med elektrisk ugn...och inte gas, som annars är vanligt här.

Anna min bakande väninna behövde inte denna spis längre. Snabbt erbjöd jag mig

att köpa den av henne.....för sponsorpengar som kommit in. I onsdags levererades spisen till Baan Chivit Mai. Tanken är nu att några av de som jobbar där ska få lära sig att baka lite enklare kakor, bröd och bullar som vi till att börja med kan sälja på våra stickcafe träffar.

Både Henrik och Kia har lovat att ställa upp som bagare för att lära upp de
som vill.... intresset är redan stort. Det ska bli spännande att se om
det så småningom kommer att finnas ett litet bageri med svenska bullar nere i
slumkvarteren.

mera från stick-cafeet

Vårt Stick café i slummen har verkligen blivit populärt, både bland hit-resta turister, bofasta svenskar och människorna som lever i slumområdet. Det är nu 8 veckor sedan vi startade och vi blir fler och fler hela tiden. Jag tror att alla håller med om att det är
en trivsam oas...där thailändare möter svenskar, fattiga möter rika, handikappade möter friska....man måste absolut inte kunna spåket för att förstå varandra. Igår var vi säkert 30 personer som alla kände att vi både fick möjlighet att ge av oss själva men att vi också fick så mycket tillbaka. (Kolla in Henriks och Kickis blogg om ni vill se fler bilder och läsa lite skyt om mig ;) men glöm inte att jag är inte ensam att hjälpa, det är Kia som gör grovjobbet numera)Jag tänker på hur den autistiska lilla tjejen som Kia försökt lära att sticka ända sedan vi startade cafet....igår var det den tjejen som visade Kia hur man använder träramen om man vill göra en halsduk. (se inlägget förra veckan)



Lyckan är stor när Toi lyckas att både hantera virknål, träram
och samtigt hålla upp huvudet så jag kan fota.




Brända Bullar....det ska mitt cafe heta om jag någon gång skulle få för mig att öppnar eget. Igår kände jag att det kanske var min tur, att bjuda på hembakat i slummen......allt gick som smort fram till att jag skjutsade in 1:a plåten i ugnen.....satte mig och åt frukost med Ld tills det började osa bränt....2:a plåten klarade jag.....3:dje hamnade jag på internet så den blev också bränd...fn
En gång i tiden var jag bra på att baka.....men det var länge sedan.



För några dagar sedan när S och jag bodde på Marlee gardens jag träffade en ung tjej Winnie i Nai Harn nedaför Puket. Hennes föräldrar driver Trädgård, ett svenskt cafe sen 4 år tillbaka....och där kan de baka bullar....mmm. Varje dag luktar det nybakade, obrända bullar där. Funderar på om kanske man kan lura hit henne att hjälpa till med bakningen till vårat stickcafe. Mina bullar gick faktiskt också åt...Ploy 2 är en smart tjej hon sålde de brända bullarna ....som bullar med cholklad och de obrända som vanliga kanelbullar!!!

Idag var det rena rama julafton...när Therese och Lisa kom från Sverige med ost och saltlakrits till Stefan, tidningen M till mig 50+are och en knökafull resväska med garn och stickor till vårt Stickcafe. Sonja och hennes mor kom med en påse härliga, flossiga garner som de unga tjejerna slängde sig över, men först måste de tänka ut vad de vill använda dem till. Inte nog med det, Therese hade även kånkat med sig en sittvagn, som v förmedlades till en lycklig mamma, vars gamla vagn rasade samman för några veckor sedan.

Stickningen får konkurens

När ni läser detta så förstår ni kanske varför jag hellre kör egna projekt än ingår i en organisation. Tiden från tanke till handlig kan gå otroligt snabbt när det gäller mig.....och så funkar det oftast
inte i en organisation, då det är många som ska vara med och tycka. Och innan det är klart
att köra igång.... så är jag redan inne på nästa lilla projekt!!



I lördags hade jag besök av 2 vänner från Sverige, de ville gärna se
Fon och Wasanas nya hus nere i slummen. Så på väg dit i de trånga,
smala gångarna såg jag en kvinna sitta i en dörröppning och greja
med en liten träram......



Precis en sån ram som en god vän skänkte ett mig ett antal nyligen.
När han besökte stickcafeet så märkte han att det är inte alla som
kan lära sig att hantera 2 stickor....så han tyckte vi skulle prova detta
handarbetet.....
jag hade inte en aning om hur det funkade och inte han heller.......
Så där som sänd från ovan, satt HON....denna vackra kvinna, som jag
frågade "vill du bli slöjdlärare" på vårt stickcafe???



Klart hon ville......och varenda träram var snabbt upptagen och halsdukar
började växa fram i en rasande fart. Stickningen får nog ses som utkonkurerad
åtminstone tills vintern är över. Är det någon som vill köpa så hör av er,
pris 250 baht eller 50 svkr



Fooms mamma har övergått till virkning...enklare när hon så gott
som alltid har sonen i knät.....idag var han dessutom lite febrig.




det är inga små grytlappar hon virkar.......filtar till sonen och överdrag till
möbler. Hon sprang hem och hämtade för att visa oss sina alster.




Trägen vinner....synd att inte Kia kan sitta där varje dag och öva med Oi.
Några maskor går bra och vissa gånger t o m ett helt varv men sen......helt
borta....jag känner igen mig själv från slöjdlektionerna...så fort jag var mer
än en meter från lärarinnan så hade jag glömt hur man gjorde!!!

vinter i Bangkok....

just nu är det faktiskt den kallaste årstiden även här i bangkok. Termometern visar bara runt 25 grader så thailändarna och jag fryser lite. Så att sticka filtar och varma mössor tycker vi på stickcafeet är helt ok.



en grytlapp eller halsduk....det är väl det första man lär sig sticka
var i världen man än bor.....enligt tjejerna är det bara japaner och koreaner
som använder mössor i Thailand....



...så måste ju ALLA vara med på bild också...lilla dottern tillhör
mamman i mitten, men hon stickar så flitigt så det är alltid någon
annan som tar hand om hennes barn.