Husbok & husmus

efter fika och lunchen på Munjai Cafe, for jag vidare ner till lokalen i slummen. Jag hade glömt att be tjejerna packa ihop de galgar som ska vidare ner till Viveca i Mae Phim och sen skulle jag försöka få tag på kvinnan som vi hyr lokalen av. Jag behövde fråga om vi det finns riktiga papper på huset vi hyr av henne. Diskussionen om att vi måste starta ett förtag eller en organisation fortgår och om vi gör det så behövs en legal adress. Jag ringde in Jip för säkerhetskull...prata husbok och lagfart på thai, det är jag inte säker på att jag klarar än.

 

efter att de beställda galgarna var fixade...plockade jag lite bland grejerna och hittade påsen som vi har lite ...."provkörningsmaterial" för de som är helt oerfarna av att göra galgar. Nu har påsen bara legat där ett tag....och kommit till nytta för andra. Husmusen som jag tidigare sett i trädstammen där vår kvinnliga ande bor....hade nu helt enkelt byggt bo i påsen....så ut hoppade två små möss. Jag, rädd??? inte ett dugg ;) inte för möss men däremot av plötsliga händelser...

 

Husboksärendet gick galant....Khun Wasana, tycker nog det är på tiden att det blir lite mer fart i lokalen. Hon har tidigare förslagit att vi ska starta spelhall eller internetcafe. Nu vet vi att boken finns och att vi kan använda adressen....så får vi se vad framtiden ger.

 

Efter avslutat ärende tog vi varsin iskaffe på en av de nya små ställena som poppat upp lite här och var i slummen. Jip, Eeg och jag hade mycket att prata om....brölloppsplaner, lägenhetsletning, nytt jobb. Numera jobbar Jip inom ekonomi och inte programering som hon gjorde efter att hon fått sin examen.(se berättelsen om Jip här). Självklar erbjöd hon sig att ta hand om projektets ekonomi om vi beslutar att starta upp ett företag.

besök hemifrån....

först....jag har en miljon ursäkter till att jag skriver så sällan. Innan sommaren köpte jag en ny laptop för att jag höllpåatt bli tokig på den gamla....den hänger sig i tangenterna och strula allmänt. Så nu har jag en ny bra laptop....men hinner ju aldrig sätta mig in i hur den fungerar!!!Så så fort jag ska blogga, lägga in foton och annat då drar jag fram min gamla Dell igen....sitter här och svär för att det inte blir några mellanrum mellan orden, det fixar jagtilli efterhand ;)

Idag har det blivit en tur till Chinatown igen...det gäller att passa på när man har både bärhjälp och smakråd med sig....det blev nog sisodär en 500 meter tyg.  Så nu  vet i alla fall Rundbladarna att det är en massa jobb innan tyget ens kommit så långt som till  de som ska göra galgarna.

Vi har även hunnit träffa Jip....som genom min gamla syjunta blev sponsrad när hon läste till IT-ingengör för några år sedan....läs Jips historia. Nu har hon ett bra jobb som  hon trivs  med och glad över att några kvinnor i Småland trodde på henne den dagen då hon berättade om sin önskan att få studera....

Jip's graduation day

Tidigt i morse for jag iväg för att vara med om Jip's slutexamen. Nästan exakt ett år efter att hon avslutat sina studier till IT-ingenjör. Lite konstigt kan man tycka men så fungera det i Thailand. Vi var inte ensamma om att uppvakta....minst 20000 personer hade mött upp för att gratulera. En minnesvärd dag för inte minst Jip och hennes stolta föräldrar.Hon berättade stolt att hon nu fått löneökning med 2000 baht, det lönar sig att studera.



Anna, Sanya, Gertie och jag tillhör den lilla svenska krets som kom för att uppvakta.
Syjuntan i Landsbro som sponsrat en del av Jips utbildning skickade förstås också
gratulationer en dag som denna.

Jip tillsammans med mor och far och en systerson.

Fattiga och rika

På Bangkokinfos Blogg hittade jag denna dokumentärfilm , gjord av en kompis till honom.
Handlar om de stora klyftorna mellan rika och fattiga i Thailand. Mycket bra film tycker jag, den visar verkligheten utan att överdriva.....och nu känner jag starkare än någonsin att det var så rätt att ge Jip (läs under mina projekt) chansen till en universitetsutbildning.

Jip 20 år

Jip fyllde 20 igår....det blev inte något firande hon får leva på

brakmiddagen vi ordnade till henne i juni.

Jip och Eeg, var här en sväng så det blev lite thaimat direkt ur boxarna.

De var båda lite deppiga.....nu när det har löst sig så bra för Jip, arbete

som hon stortrivs på.

(Eeg sitter till höger närmast kameran)

Eeg, Jips pojkvän sen länge läser också på un,iversitet. Han studerar 4:e

året läser kvällar och helger. Dagtid jobbar han, för att ha råd med studierna.

För några månader sedan bytte han jobb.....men så händer detta: Eegs mamma

råkade ut för en motorcykelolycka månaden förra....efter 4 dagar i respirator dog hon.

Eeg tog ledigt för att först vaka för mamman och senare för att ordna med

begravningen. När han kom till jobbet efter 2 v, så var han inte välkommen tillbaka

utan fick sluta direkt....han fortfarande bara var provanställd!!

Enligt Jip och Eeg så finns det inget han kan göra.....bara för att han inte hunnit

få fast anställning.....ingen trygghet här minsann.

Brakmiddag för Jip

Så var det dax för att avsluta projekt Jip....efter 4 år kom äntligen belöningen, ett jobb och ikväll har firat med både blommor och restaurang besök med hennes familj och lite annat "fint
folk".
Jip.... en flicka från Bangkoks slum som hade en dröm om att få studera på universitet. Vill ni läsa hela historien om JIP, så finns den under mina projekt....klicka på Jip.



Jips far och mor är otroligt stolta över sin dotter som nådde ända fram till sitt mål.




Best Beef, heter restaurangen den ligger på Sukhumvit mellan On Nut och Prakanons MRT stationer. Kan verkligen rekomederas även om man som jag inte äter kött....det fanns mycket annat gott att lägga på pannan.....Vi åt deras buffe men man kan också beställa från en vanlig thaimeny.

b

Hela gänget hugger in på den goda maten....Anna, Jag, Kicki, Egg, pappan, Jip, mamman och Henrik....som vi också firade lite i efterskott, han fyllde 30 i lördags!!
Stefan höll i kameran och Hugo och Sanya var på vift

Syjunte-tjejerna i Landsbro skulle ju förstås ha varit med och festat i kväll......för utan dom

hade det inte blivit en IT-ingengör av en fattig flicka från Bangkok!!!

Yeeees.....

Otroligt, jag som nästan kände mig som Jip igår....lite deppig pga av att det då fortfarande inte löst sig med jobb.

Nu har det löst sig!!! Idag var hon på intervju igen och fick jobbet direkt....jag vet inte vem av oss som är gladast hon eller jag. Inte nog med att hon fick jobb hon fick goda vitsord också....jag är så glad för hennes skull och nu kan jag snart avsluta projekt Jip....bara en brakmiddag först och så får hon stå på egna ben.

Jip ringde mig när hon fått veta att hon fått jobbet och undrade om vi skulle äta lunch ihop...tyvärr kunde inte jag idag eftersom jag var på väg till flygplatsen för att åka till Phuket över helgen...ska vara kranskulla på söndag ;) Stefan ska springa sitt första maraton....tänk vilka ideer som kan dyka upp i huvudet på en 50 åring.

Jip har fullt upp...

I tisdags kväll skickade jag ut ett mail och frågade om någon kunde hjälpa Jip att få ett job eller en praktikplats.

Svaren lät inte vänta på sig.....jag fick många positiva svar....nu kutar Jip runt på intervjuer både här och där. Självklart kommer hon troligen inte att få sitt drömjob på direkten....men varenda intervju är ju ett steg i positiv riktning.....en lärdom rikare.

Nu väntar jag på att hon ska dyka upp hemma hos mig och berätta hur det gick på dagens intervju.

Jodå det var en glad Jip som tittade in här, jobbet som hon var på intervju för idag var något hon verkligen hoppas på.....programmering bl a.

I fredags var hon på en intervju för ett gravvik på 4 månanader. Nu väntar hon svar från ytterligare en arbetsplats som sagt att de vill träffa henne.....

Jag är så glad att jag har så fantastiska vänner.....som ställer upp när man ber om hjälp. Med de rätta kontakterna kan man komma långt.

Nu håller vi tummarna för att jag ska få bjuda ut Jip och hennes familj på middag innan jag åker till Sverige på 7 veckors sommarlov.....jag ville göra det när hon var klar med utbildningen men Jip ville vänta tills hon får sitt första jobb.

Jobb åt Jip....

Jip som nu mera kan titulera sig IT-ingenjör, har ännu inte fått något jobb. Förutsättningarna har ju inte varit de bästa de sista månaderna...... hon har sökt en hel del jobb men fortfarande inte lyckats med någon anställning. ...alla kräver tidigare erfarenheter....vilket hon inte har mer än den praktik hon skaffat gm skolan.

Idag skrev jag ihop ett brev till mina svenska väninnor här i Bangkok....nu hoppas jag att på så sätt få ut hennes CV till olika företag....och kanske, kanske kan hon åtminstone få möjlighet att få en praktikplats i väntan på att ett "riktigt" jobb ska dyka upp. Jag är inte rätt person att bedömma Jips kompetens men jag vet att om hon får chansen så kommer hon att visa vad hon går för.




Jip....mellan utbildning och jobb, men inte så länge till hoppas vi.

Jip gör websida....

Oj, oj fullt upp.....Jip kör med mig så det står härliga till.....fler foton behövs, vilka färger vill jag ha, länkar till? karta- vad ska finnas på den?

Idag har Jip för första gången sett lägenheterna live...... t o m bättre i verkligheten än på bild, så det är ju possitivt. Jag erbjöd henne att komma och provbo.....får väl se om hon vågar tacka ja.
Hon är inte den som precis tar för sig.

Efter besöket i lägenheterna åkte vi hem till Jips studio.....där håller hon på att fixa och trixa med det som snart ska bli en hemsida för mina studios......jag är faktiskt riktigt imponerad av det hon redan fått ihop.....spännande.

Vad ska jag döpa mitt lilla mini hotell till??? HITTA PÅ ETT BRA NAMN OCH VINN 3 nätter i någon av studiona. .....det får bli Tävling nr 1. svar till min mail jonasson.annika@gmail.com

väljer jag ditt namnförslag så vinner du.....

Besök på Jips skola

Nu var det alltså dax att följa med Jip på studiebesök på hennes
universitet..... Rangsit University, en campus till Bankok Univ.
ligger ca 1 tim resa norr om Bangkok......Första anblicken är minst
sagt imponerande....ser ut som en rymdstation i mina ögon.
Bakom dessa mäktiga byggnader ligger sen ett jätteområde
med byggnader för alla utbildningar...det kändes större än
hela Landsbro....det samhälle i Småland jag bott större delen av
mitt liv.



Tjusigt värre.....hoppas utbildningsnivån är lika imponerande.



Jip visar stolt upp skolan, detta 4 året behöver hon bara
vara på skolan 2 dagar i veckan resten sköter hon hemifrån
eller på universitet i Bangkok.
Nästa månad blir hon klar med sin utbildning....och ska ut
på arbetsmarknaden. Sen får hon komma tillbaka till skolan
för Graduation ett helt år senare......något som jag
inte riktigt kan förstå anledningen till. Fira vill man väl göra
direkt när man är klar med utbildningen??



lite generad över att se sig själv är hon..... men hon är helt med på att jag
berättar hennes historia på bloggen



Entre planet till det nybyggda biblioteket...där studenterna har tillgång till
allt inom media.

det är väl skoluniformen som skiljer lite annars är det same same överallt.....jag minns knappt hur livet före mobiltelefonen funkade.... gör ni det??

Jip...del 2

Så träffade jag Jip och hon berättade mer om sin dröm om att få läsa vidare. Jag blev ännu mer skeptisk till hennes önskan när jag förstod hur dålig hennes engelska var....vi fick ta hjälp av tolk. Som ni förstår så blev det ändå ett positivt möte.

Hon ville läsa MULTIMEDIA AND INTERNET SYSTEM ENGINEERING...IT programmet på BANGKOK UNIVERSITY

Eftersom det aldrig har varit meningen att Jip skulle studera vidare efter college, så var varken hennes engelsk- eller matte-kunskaper tillräckliga. Men Jip menade att det skulle hon kunna läsa ifatt och hon var inställd på att det skulle vara tufft.

Jag vet inte hur det gick till men hon lyckades i alla fall få en plats på den utbildningen hon ville.....så 2006 började hon en 4 årig utbildning till dataingengör!!

Anna...en svensk tjej som hjälpte Jip att förbättra sin engelska när

hon precis hade börjat läsa...sen har Gertie en annan svenka hjälpt

henne mycket också.

Jips mor och far, stolta föräldrar

Jip lyckades även få studielån för större delen av utbildningen. Så vad hon behövde var hjälp med var pengar till dagliga utgifter buss, mat skoluniform, avbet på dator och allt annat som tillkommer. Jips föräldrar har väldigt låga löner och har inte möjlighet att betala alla utgifter

själva.

Sponsorer, fick jag min gamla syjunta i Sverige att ställa upp som....Inte bara "syjuntetanterna" utan även två döttrar. Varje månad förmedlar jag ca 600 svkr från dem.....det är vad som behövts för att uppfylla en ung tjejs dröm om en riktig utbildning.

Jip har hjälpt mig otroligt mycket med mina olika projekt i slummen

under de år hon har studerat....det är alltid henne jag ringer om jag

behöver hjälp med översättningar och att få tag i folk i slummen.

Marita och Anna, två av sponsorerna, hälsar på i Bangkok

och passar på att träffa Jip hemma hos mig.

Jip har självklart inte glidit fram på ett bananskal...utan har fått kämpa hårt. Men hon har aldrig gett upp...fast det ibland har varit nära några gånger....speciellt när hon har varit tvungen att be om extra pengar...till sånt som bara dykt upp under utbildningens gång.

Nu går Jip sista terminen och på tisdag ska jag få följa med på ett studiebesök på hennes unviversitet....forts följer

Återbäringen....det kom ett brev

För några år sedan fanns det något i Aftonbladet som kallades "Återbäringen"...som gick ut på att man fick önska sig något som man själv inte hade råd att göra...stort eller litet...för egen del eller för en grupp. Något som kanske bara förgyllde dagen lite eller något mer bestående.
Jag har har en del kompisar som gärna vill hjälpa både enstaka insatser men också mer långsiktigt så jag tänkte...att detta skulle vara en ide att ta efter nere i slummen där jag hjälpte till. Att förklara vad detta gick ut på var inte det lättaste...så min lilla önskelåda förblev tom. Förutom en utflykt till en park med barnen på BCM så hände det inget förrän, Jips brev kom...





Jip en ung flicka som bott i slumkvarteret hela sitt liv.....och som inget högre önskade än att få studera på universitet!!!! Som hennes situation var nu så fanns det ingen chans för henne att få läsa vidare.....så hon frågade om jag kunde hjälpa henne att hitta en sponsor som kunde hjälpa henne


Först tänkte jag nej,nej ,nej..... detta var inte riktigt den nivå jag hade tänkt hjälpa på. Men efter ett tag kände jag ändå att jag ville prata med henne.
Är det inte vettigt att visa andra ungdomar i slummen att det faktist finns en möjlighet även för dem att studera vidare.... Ju mer jag tänkte ju mer kände jag för att hjälpa henne.


Hur mycket skulle det handla om i pengar?
Finns det studielån?
Vilken utbildning skulle hon läsa?
Räckte hennes förkunskaper?

frågorna var många......svaren kommer i nästa i inlägg om Jip