onsdag 6 januari 2010

Återbäringen....det kom ett brev

För några år sedan fanns det något i Aftonbladet som kallades "Återbäringen"...som gick ut på att man fick önska sig något som man själv inte hade råd att göra...stort eller litet...för egen del eller för en grupp. Något som kanske bara förgyllde dagen lite eller något mer bestående.
Jag har har en del kompisar som gärna vill hjälpa både enstaka insatser men också mer långsiktigt så jag tänkte...att detta skulle vara en ide att ta efter nere i slummen där jag hjälpte till. Att förklara vad detta gick ut på var inte det lättaste...så min lilla önskelåda förblev tom. Förutom en utflykt till en park med barnen på BCM så hände det inget förrän, Jips brev kom...





Jip en ung flicka som bott i slumkvarteret hela sitt liv.....och som inget högre önskade än att få studera på universitet!!!! Som hennes situation var nu så fanns det ingen chans för henne att få läsa vidare.....så hon frågade om jag kunde hjälpa henne att hitta en sponsor som kunde hjälpa henne


Först tänkte jag nej,nej ,nej..... detta var inte riktigt den nivå jag hade tänkt hjälpa på. Men efter ett tag kände jag ändå att jag ville prata med henne.
Är det inte vettigt att visa andra ungdomar i slummen att det faktist finns en möjlighet även för dem att studera vidare.... Ju mer jag tänkte ju mer kände jag för att hjälpa henne.


Hur mycket skulle det handla om i pengar?
Finns det studielån?
Vilken utbildning skulle hon läsa?
Räckte hennes förkunskaper?

frågorna var många......svaren kommer i nästa i inlägg om Jip

8 kommentarer:

  1. hej bangan!

    vi måste försöka hjälpa jip att få sin önskan uppfylld.. vi kan hjälpas åt att samla till henne. jag är med!! och säkert många till ..!

    kram mimsan

    SvaraRadera
  2. Absolut!! Hälsa henne så gott! Jag mailar över lite kort till dig från vårt besök.

    kram

    Malin

    SvaraRadera
  3. Hej Annika!

    Du är fantastisk som engagerar dig på det som du gör. Ska bli spännande och se svaren!
    KRAM

    Ps. Vem vet, man kanske kan sponsra med lite iaf! ;-)

    SvaraRadera
  4. En fantastisk historia. Jip är ett föredöme och banar vägen för fler!! S

    SvaraRadera
  5. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  6. Ni är för gulliga...det är inte svårt att hjälpa andra när man har sån uppbackning från er.
    ...men det får nog i så fall bli till någon annan....ni förstår när ni läser Jip del 2 ;)

    SvaraRadera
  7. Hej Annika!
    Vilken underbar blogg, man blir fascinerad på en gång!
    Nu om en halvtimme lämnar vi vårt kära L.A(Landsbro) för att ge oss ut på lite äventyr. Imorgon klockan 18.00 thailändsk tid är vi framme : )
    Du kanske inte vet vem vi är, men en kort förklaring. Jag som skriver är barnbarn till Kerstin Karlsson och min reseklompis är Kina klipps dotter. hehe
    Vihörs!
    Kram johanna

    SvaraRadera
  8. Hej johanna....den kommentaren får du en fika för...ska bli kul att träffa er.
    kram annika

    SvaraRadera