fredag 7 januari 2011

Foom 5år




Jag tittade in hemma hos noi Foom efter att jag varit och lämnat pengar till Ploys tänder. Han blev som alltid, jätteglad när det dyker upp besökare. Det första han berättade var att jag missat hans 5 års dag som var igår....nästa var att jag har lovat honom en utflykt...som fortfarande inte blivit av.
Så där stod jag och nästan skämdes lite.....men lovade igen att det ska bli en utflykt, snart.




Foom, dagen till ära klädd i fotbollsdress i svenska färger(bytte brallor innan jag fick fram kameran). Vi skojade lite om att han snart kan börja spela fotboll.....och tusan vet om det inte kommer att bli möjligt en dag. Hans framsteg på dessa ca 9 månader är enorma.....han är betydligt mindre spasmisk, pratar bättre, hålla upp huvudet utan hjälp, sätta ner fotsulorna osv. Nästa vecka ska jag träffa föreståndaren och prata om hur vi ska gå vidare.....


4 kommentarer:

  1. Så´n härlig info som inleder årets hälsningar från Klong Toey!!! Den lille rackarungen Fooms framsteg och Ploy..
    Det är lätt att sitta här hemma vid datorn och säga : Keep going Annika!!! Du gör det så himla bra, så Keep going!!

    SvaraRadera
  2. Alltid lika roligt läsa Din blogg. Full med intressant information om det fantastiska arbete Du gör. Var på en middag tidigare ikväll och pratade då faktiskt om Dig och Ditt arbete, men för vissa människor upphör världen någon centimeter utanför egna nästippen. Jag ingår i ett s k tjejgäng som träffas en gång i månaden och äter middag tillsammans (gamla jobbarkompisar egentligen) men aldrig att de skickat med så mycket som en krona till Sri Lanka och över min döda kropp att jag skulle be om det./Hälsningar från ett snöigt Sverige och Gudrun

    SvaraRadera
  3. Jag lovar att göra som han Jonny Walker....keep going så länge jag kan.
    Gudrun...visst är det så vissa kan eller vill inte se utanför sitt eget bo. Som tur är har jag inte träffat på så många av den typen....tvärt om jag är helt mållös ibland för hur mycket vänner jag har som ställer upp och stöttar det ena projektet efter det andra. Utan mitt tjejgäng i Landsbro hade Jip aldrig fått studera.
    Jag tycker du är fantastisk som fortsätter att hjälpa så många familjer på Sri Lanka. Egentligen är det lite synd om dem som inte kommit på det härliga med att hjälpa andra....man mår bra av att hjälpa, eller hur?

    SvaraRadera
  4. Så aant: Det är härligt att kunna hjälpa andra... och extra roligt är det att kunna följa med i arbetet genom bloggen!
    Gudruns insatser på Siri Lanka: Kan jag läsa om dem någonstans??
    Kram till alla super-kvinnor som Annika och Gudrun!!

    SvaraRadera