Fon

Fon mår inte riktigt bra hon har varit förkyld några

dagar. Idag såg jag att det finns en kommunikation mellan

mor och dotter.... Fon "sa" tydligt ifrån när hon ville komma

upp och sitta hos Wasana. När Wasana småretades med

henne så blev hon arg....men det gick snabbt över.

jag gillar detta fotot.....Fon, vad tänker du på?

Lucia i Bangkok

Igår var vi på Lucia-firande i "stora" kyrkan på Convent Rd.
Jag tycker i alla fall att det är mycket mer högtidligt än som förra
året då Lucia firades utomhus. Tyvärr blev det inga bra foton
inomhus....så ni får nöja er med dessa som jag tog efteråt då vi
minglade på kyrkbacken och drack glögg och lussekatter.



Petra blev Bankoks Lucia för 2:a året i rad
hon skötte sin uppgift med bravur.




4 söta tärnor.....som visar att de verkligen gillar
vårt skandinaviska sätt att fira Lucia...alla dessa tjejer har
svenska pappor och thailänska mammor....som ser till att
de får växa upp med traditioner från respektive land.

längtan

Förra året firade vi jul och nyår i Sverige....första gången sen vi flyttade till
Thailand för 8 år sedan. När jag bläddrade bland mina foton idag fick jag en
sån längtan efter...



......... att bygga pepparkakshus med barnbarnen





......snö och kallt

......allmänhetens åkning i Borohallen

....bada tunna när det är -10 ute

......promenera på sjön

Nobels fredspris

– Någonstans i dag kommer en soldat att möta en motståndare som är honom övermäktig, men han kommer att stå kvar. Någonstans i dag kommer en demonstrant att möta övervåld, men hon kommer att fortsätta gå. Krig kommer att finnas kvar, men vi kommer att sträva efter fred. Det är vår uppgift här på jorden.

Så slutade Barack Obama sitt tal efter att han tagit emot årets fredspris, i Oslo idag.



Jag säger SKÅL och GRATTIS!!

Så käre Mr Obama, visa nu mig och resten av jordens befolkning att du är värd denna stora utmärkelse.....vi tror på dig!!

Glöggen den goda

Ända sedan vi flyttade utomlands har jag gjort egen glögg varje år.

Inte alls särskilt svårt att göra även om man inte har tillgång till

Santa Marias glöggkryddspåsar. Jag köper ett billigt rödvin, tillsätter lite

strösocker-kanelstänger-kryddnejlikor-russin-kardemummakärnor-rivet

apelsinskal+apelsinsaften eller hela apelsinklyftor.....och spetsar med

en skvätt vaniljvodka.

Nu står den där i grytan och sprider en ljuvlig doft i köket...

jag brukar låta glöggen stå och gotta ihop sig med kryddorna

minst 1 dygn innan jag silar och tappar upp på flaskor.

Fast jag var ju tvungen att provsmaka lite redan ikväll....den blir

minst lika god som förra årets. På fredag blir det glögg hos oss

välkomna...

baka, baka liten kaka...

Jag kör samma filosofi på alla mina projekt.....jag ser till att involvera andra, så de känner sig delaktiga. Så när iden om ett Stick-cafe utanför Baan Chivit Mai dök upp...... så frågade jag lite "blygsamt" några väninnor om de var villiga att skänka en hembakad kaka eller några påsar bullar någon gång i månaden. Vänner ja,...det är de som alltid ställer upp när man behöver dem!!
Till denna torsdag hade Nina bakat bullar och sen bidrog slöjdlärare Kia, själv med rulltårtan. Precis som tidigare gånger så hann Ploy knappt plocka fram brödet innan det var slutsålt....thailändare älskar verkligen svenskarnas hembakade godsaker..... jag också förresten ; )

OM....detta stickcafe kommer att fortsätta så hoppas jag att vi kan lära upp några av tjejerna så de kan baka själva....men då behöver vi först en lokal och sen en spis med ugn!!

En del ger sig aldrig utan övar och övar...khun Aom däremot

tittar helst bara på när andra lär sig




Jag måste visa min fina present.....som jag fick Wasana denna dag.

En gul top som hon själv suttit och virkat till mig när husbygget

har pågått som bäst.....visst är hon gullig?? Nästa gång kanske det

blir en stickad tröja istället för hon gillade verkligen att sticka. Fast det var

första gången hon prövade så hade hon inga som helst problem att

få maskorna rätt.

Lägg märke till filten i bakgrunden...den kommer från några damer i Eksjö

trakten....samt en bunt med stickor och restgarner... the perfect gift!!

"hemma hos"...reportage

Wasana visar några av de toppar hon virkat. I bakgrunden
ser ni den nya garderoben som hon fått av Kat i Jakarta.


Foton av Fon...hänger nu på rad i fina huset. På det första är
hon 15år, på det i mitten 10 år, på det 3 dje 5år.

Fotot längst till höger
är på Matilda och Amanda...Maries tvillingtjejer. Marie har
sponsrat Wasana i flera år så hon har en stor plats i Wasanas
hjärta.



Varje gång jag tar med mig besökare hem till Wasana, så
blir vi alltid lika positivt bemötta...igår var det Malin och
hennes familj som fick träffa Wasana och Fon. Wasanas
syster, (hon med vattenmätaren) tittade in en stund
med sitt lilla barnbarn. Gustav och Filippa ser ut att
gilla besöket.




Fon märkte inte ens att huset var fullt av folk...hon sov så gott
på soffan som Susanna gav till dem förra veckan. Livet har
verkligen ändrats för dem.....inte bara ett nytt hus utan.....
utan också en del möbler.....till julklapp ska det bli ett kylskåp!!

Röda och Gula = Rosa

......jag måste erkänna en känslig punkt jag har.....jag gråter när de spelar marschmusik.....nationalsånger eller kungasånger. Så nu har jag precis torkat tårarna efter att ha sett hela National Stadiums sportarena med rosaklädda thailändare hylla sin älskade FAR. Ursäkta för dåliga bilder...ta foto på tv:n var ingen hit ;(

Jag har följt det hela tillsammans med min maid...som också blev lite rörd när jag

blev det. Vi stod här framför TV:n och sjöng (jag nynnade bara) med, så gott vi kunde.

Det mest fantastiska i detta firande är..... att ALLA oavsett om de är

röda eller gula i vanliga fall.....idag och fram till den 13 dec står de sida vid sida

och hyllar sin älskar sin King Bhumibol...sin FAR. Jag önskar att det kunde vara så för jämnan. Själv följer han väl festligheterna från sin

sjukhusbädd...... ALLA som var klädda i rosa eller på annat sätt kunde visa att

de var på väg till festligheterna för att fira FARsdag fick åka gratis på Skytrain, båt, och

lokalbussar. Gissa om man fick "knö" sig fram på skytrainet....när vi åkte till MBK

och hade inte en aning om vad som var på gång......

Det var trångt på MBK också.... många rosaklädda damer passade på

att fynda lite, innan de intog sina platser på sportarenan.

Long live the King

Thailands högt älskade kung Bhumibol Adulyadej fyller 82 år den 5 december.
Då firars också Fars dag ... eftersom de allra flesta thailändare också ser Kung Adulyadej som en far så är det viktigt att fira både honom och sin egen far. Eftersom födelsedagen i år infaller på en lördag så får alla kompensationsledigt på måndag istället...långhelg igen!!

Överallt i Thailand smyckas det med porträtt av Kung Bhumibol tillsammans med vackra blomster uppsättningar. Alla skolor har också egna utsmyckningar...här en blyertsteckning från sonens skola.

Koh Samed & Sky High....del 1

Första gången vi kom till Koh Samed var för 7 år sedan. Jag tror det blev kärlek så fort jag kände sanden mellan tårna .... det kändes som att komma till paradiset. Sedan dess har det blivit många resor dit...nu har vi slutat räkna, men det är långt över 50 gånger!! Had sai Keaw, som den största stranden på ön heter blev snabbt vår favoritstrand. Där uppe på norra änden låg SKY HIGHT, som förutom fantastiskt god thaimat hade den underbaraste personal vi någonsin träffat..... Då....hade de inga rum så vi bodde på lite olika ställen men vi tillbringade mesta tiden på Sky Hight eller på stranden precis nedanför. Här kommer lite bilder från "förr" i tiden,då vi trivdes som allra bäst där.

Ingen annanstans är sanden så finkornig.....

.....ölen så god

....havet så ljuvligt





...barnen så glada

"Vi vill åka HEM till Koh Samed" sa barnen.

Helst ville de åka dit varje helg.... och leka med personalen på Sky Hight
vi föräldrar hade lata dagar på stranden ...

.....varför inte en massage?



...eller leka på egen hand...här jag ska upp i det blå, flyga parachute!!

det har hänt mycket under dessa år...nu har turisterna hittat dit speciellt efter Tsunamin för 5 år sedan....stora hotell börjar växa upp...fast det ska jag skriva om en annan gång.