Min kompis....

Den här lilla tjejen brukar jag träffa på då och då när jag nere och smyger i de små gränderna i slummen. Vem hon bor hos har jag ingen aning om eller vad hon gör när hon inte är där.Jag försöker prata lite med henne men vi har lite svårt att förstå varandra. Fast i fredags visste hon precis vad hon ville och jag fattade direkt....hon ville ha min vattenflaska, så det vara bara för mig att svepa allt innehåll och ge henne flaskan.




Vad jag inte riktigt förstår är att det finns så otroligt mycket skolor där nere som drivs av olika organisationer....någon borde väl kunna låta henne gå där?
Men jag kanske har fel....hon kanske har plats hos någon av dem.
Nu tänker jag ta reda på vilket iallafall!!

tankarna går till Japan

Varje gång jag går ut från vårt condo ser jag detta fantastiskt vackra träd.

jag tycker det påminner om Japanskt körsbärsträd.....nu när jag går förbi så sänder jag en

tanke till alla de i Japan som drabbats av denna enorma tragedi.

Galgar & Mannekänger

Igår fick jag följa med Agneta, en svenska som jobbar på Marisa Baratelli

fina affär har i Bangkok på en modevisning till Baen Sean, ca 10 mil från Bangkok. Ett 60-tal svenskor mötte på upp Scandinavien Village, för att titta på tjusiga kreationer som visades av några tuffa svenskor från området.

Jag var inbjuden att följa med och sälja Häng-På-Galgar, vilket jag också gjorde med gott resultat. Men min huvudsyssla blev att jobba bakom kulisserna som av och påkläderska....svettigt men superkul.

Där fanns också Kari en norska som jobbat med att sminka folk på norks tv i 30 år.....satte nu lite extra piff på mannekängerna(fast de var snygga redan innan). Kul att se hur ett proffs jobbar.

Alla visade minst 5 byten.....här är innan de ska ut på första rundan, klädda i det minst festliga!! Så då kan ni ju bara föreställa er resten.....
Ååå så mycket snyggt.... kanske skulle börja klä upp sig lite oftare!

När det närmade sig slutet på visningen så såg alla kvinnor så här fantastiska ut i sina klänningar

Sen släppte resterande 60 "kvinnsen loss" med att prova och handla. M[nga galgar fick nya ägare och efter en kanongod lunch/middag som Agneta och jag blev in-bjudna på, tackade vi för oss och lämnade alla trevliga människor som vi mött under dagen. Extra bra kändes det att vår packning nu var betydligt lättare.

en oas mitt i Bangkok

Det finns en liten oas här i Bangkok som jag besöker då och då. Bara att komma in på gården får mig att slå av på takten. Känner mig som tjuren Ferdinad när jag kommer dit.....vill inget annat än sitta där och dofta på blommorna, titta på fiskarna och höra fåglarna. Det otroliga är att den ligger bara 150 m från Sukhumvits hårt trafikerade gata.....och det känns

som man är mitt "ute på vischan"

Här finns Restaurang & Cafe, där man serveras mycket god thaimat....deras morning gloroy var den bästa jag ätit på länge. De har både a la carte och set meny. Man sitter i olika små rum vilket gör stället ännu mysigare.

och en Shop som säljer massor av "småpryttlar" med asiatiska inslag.

Öppet 7 dagar i veckan.

Visst ja namnet: near equal

taco, taco

Taco har det blivit både lördag och söndag. I lördags åt vi dem och idag har Hugo susat fram på sin wakeboard på Lake Taco.




Igår kväll fick jag nästan tvinga med mig Hugo till los Cobos, en mexicansk restaurang på Sukhumvit soi 14. Hugo gillar myskvällar hemma i tv-soffan och ville inte gå ut....men jag kände mig lappsjuk och ville ut. Los Cobos valde jag inte för varken maten eller drickat utan helt enkelt för att vi skulle kunna ta med oss Lukas. Och det gick alldeles utmärkt...ingen klagade på att vi hade hund med oss. (vi får inte får ha hund här var vi bor, så är jag säker på att han ska skälla om jag lämnar honom)...så därför får det bli resturanger där man kan sitta ute och kan smyga med sig en liten tax i väskan.
Maten var helt ok....och så var också margeritan.




Söndagen har vi tillbringat ute i Bangna vid Lake Taco....där trivs vi bra både hunden och vi. 6 timmars wakeboard åkning blev det för Hugo idag. Jag börjar faktiskt fundera på att pröva på det jag också....fick en kick idag när jag såg en "kille" på 70år åka som om han aldrig gjort annat!!

Känns faktiskt lite trist att bara sitta och titta på.....prova ska jag göra iallafall!!

att aldrig ge upp....

.... Marlee är ett verkligt bevis på att man aldrig ska göra det . Vi som följer Thaikallesblogg
har kunnat följa Marlees kamp fram till idag när hon nu har sitt giltiga pass med visumstämpel och allt.
Jag kan tänka mig att det blir ett fantastiskt firande på tisdag....nästan så jag är sugen på att fara dit....för det känns som både Marlee och Thaikalle blivit mina vänner under tiden jag följt deras kamp för det som borde vara varje människas rättighet!! Grattis Marlee

Nya tags

Nu har vi fixat tags till galgarna även på engelska Hang-On-Hangers och om jag nu inte vore så jäkla kass på datorer och alla knappar så skulle ni fått se de dem....men jag tryckte på en ruta som jag troligen inte skulle, så nu kommer jag inte i fotoprogramet som jag är van vid....och då är jag helt vilsen.



Lukas älskar när jag packar galgar....speciellt snörena till etiketterna och bubbelplasten, det låter så roligt när han tramar på den.



Nu packas galgar för en Charity Fair i morgon. Tillsammans med några franska organisationer ska jag sälja Hang-On-Hangers. Det ska pännande bli att höra fransyskornas reaktioner, ja andras också förstås.

Om en stund ska jag ner med en nytt jobbförslag till Baan Chvit Mai...de som inte får vara med och göra galgar måste ju få något annat kul att pyssla med :)....berättar mer en annan gång.

Ska också möta en journalist från sverige som ska skriva om vattenförsörjningen i slummen. Så hon vill ha hjälp att hitta intervjupersoner....och sånna känner ju JAG.
Undrar ibland om de inte är trötta på mig som drar dit så mycket folk till de smala gränderna!!

Kille nr 4

Mitt 4:e barnbarn kom till världen igår....en POJKE!!
Nu har jag 4 killb.b. plus Hugo så nu är förstafemman klar!!
Jag känner mig helt uppfylld av detta just nu, så det blir nog varken galgar skickade eller något annat vettigt gjort idag. Jag ska bara gå här och småle och längta. Synd att vi bor på olika sidor av jordklotet....vill krama honom.

morgonrunda

Medan resten av familjen fortfarande sov, smög jag ut på en tidig morgonpromenad. Tidiga söndagsmornar är nästan enda gången man kan promenera på de annars så trånga soierna. På vardagarna spelar det ingen roll hur tidigt man är ute, då är trafiken helt hopplös.



Jag gick bort till Thong Lor för att vara med när munkarna gör sina välsignelser och tar emot gåvor från thailändarna. Oavsett veckodag så kommer munkarna dit några tidiga morgon timmar. De flesta personer handlar mat och andra gåvor utmed gatan men en del kommer med en egenkomponerad mat och gåvokorg. Många lämnar också kuvert med penninggåvor

Redan klockan 05 börjar försäljningen... Varje liten korg innehåller en påse ris, mat och efterrätt plus en lotosblomma och några rökelser.

Jag pratade lite men en ung flicka, (14 år)

hon är där varje morgon och hjälper sin mor, innan hon går till skolan, det har

hon "alltid" gjort.

Färdiga hinkar med saronger och annat som munkarna tros behöva säljs också.

En trevlig man som var såååå imponerad av att jag pratade thai!!!!och som ni vet, smicker är ju säljarens bästa knep.....så självklart fick han mig att befria 2 små fåglar från sin bur samtidigt som jag fick göra min önskning.....och i morgon kommer han dit med samma fåglar igen och någon annan betalar en 20:ga och gör sin önskning.

Munkarna skålar blir snabbt fulla med gåvor. De flesta munkar har med sig bärare,

det kan vara unga pojkar som går i lära på templet. Men också män som bestämt sig för att börja leva mer efter de buddistiska reglerna och nu vill förbättra sin karma inför sitt nästa liv. Där ingår det att göra goda gärningar.

Onsdag den 23 feb

Cilla och jag åkte till slummen tidigt i morse, för det var mycket som skulle hinnas med....

..... till tryckeriet för att trycka upp en engelsk version av etiketten till galgarna. Jag är väldigt nöjd med det stället enda negativa är att man får vänta 2 dagar....

....träffa Anji på Helping Hands och försökte reda ut turerna runt Foom och hans familj. Snart är året som vi har lovat att sponsra hans specialskola till ända. Nu behöver vi diskutera hur vi går vidare....Helping Hands har tagit över transporten till och från skolan så det är en kostnad mindre. Jag ska träffa föreståndaren och Fooms mamma inom närmaste dagarna, för att prata om planerna för framtiden.

På BCM hade jag stämt träff med Kicki och Henrik och deras besökare. Huvud attraktionen var förstås deras lilla Emmie som var på sitt allra charmigaste humör. Och Hegge fick direkt frågan om han inte skulle komma dit och baka på torsdagarna som han gjorde förr när vi hade stickcafe. Bobbo fick som vanligt sätta igång och laga dörrar......precis som jag gissade efter förra besöket så skulle de verktyg han då inhandlade vara försvunna till nästa gång.....tänk så rätt man har ibland!!! Bobbo knallade snällt iväg och köpte ny skruvmejsel och nya gångjärn innan han fixade den trasiga dörren. Under tiden shoppade resten av gänget loss uppe i pysselverkstaden.....handmålade schalar och vykort.

Ploy fick en uppläxning av mig eftersom hon hade glömt tänderna hemma....jag förstår att det är ovant i början men hon måste vänja sig. Nästa gång det händer så har hennes arbetskamrater lovat att skicka hem henne. Ibland måste man var tuff!!

Sen blev det lunch på Lemongrass och några timmar hos frissan....känns som en bra dag.